Hur viktigt är det egentligen att bo ihop?

Jag är ung, under 25, och känner att nej, jag har inget behov av att bo med någon. Jag har bott i en familj i 20 år och i ett kollektivt studentboende i 2 år, och nu vill jag faktiskt vara själv. Jag har alltid haft behov av att vara själv men nästan aldrig fått tillfälle till det. Jag drömde, innan jag fick egen lägenhet, om att kunna gå naken från sovrummet till badrummet utan att någon annan skulle se och påpeka de.

Sedan vill jag bo lite "alternativt" också, och det är jag beredd på att de flesta andra inte vill, så jag tänker att om jag blir ihop med någon så blir det nog som särbo.

Ja, jag tycker att ni har det bra som ni har det. Så nästa gång någon frågar, så svara med en motfråga "varför skulle vi flyttta ihop?"

En orsak att flytta ihop är att det blir billigare än att bo på var sitt håll. Men ni tycks inte ha några ekonomiska bekymmer.

En annan är att man vill vara tillsammans hela tiden.

Ytterligare en är att när man blir gammal så behöver man hjälpa varandra. Särskilt om minst en blivit obotligt sjuk. Eller att en är pigg i huvudet men inte i benen och den andra tvärtom.

Själv är jag gift och vi ska bo ihop tills döden skiljer oss åt.

Jag är ung, under 25, och känner att nej, jag har inget behov av att bo med någon. Jag har bott i en familj i 20 år och i ett kollektivt studentboende i 2 år, och nu vill jag faktiskt vara själv. Jag har alltid haft behov av att vara själv men nästan aldrig fått tillfälle till det. Jag drömde, innan jag fick egen lägenhet, om att kunna gå naken från sovrummet till badrummet utan att någon annan skulle se och påpeka de.

Sedan vill jag bo lite "alternativt" också, och det är jag beredd på att de flesta andra inte vill, så jag tänker att om jag blir ihop med någon så blir det nog som särbo.

Jag är ca 50 och har sedan skilsmässa från mina barns pappa både haft en särborelation och en samborelation. Och visst, det kan bero på männen i fråga också men jag trivs så mycket bättre som sambo. Men får inte samma vardag med den närhet det innebär som särbo. Det är så
lätt som särbo att välja bort varandra när man är lite trött eller småsjuk och om man bara visar upp sig från sin bästa sida tappar man mycket av förståelsen för varandra och intimiteten. Många särbos brukar påstå att det är en fördel att bara ha guldkanten i livet och inte behöva traggla ihop i vardagsgyttjan men jag ser det som en ytlig relation och det är inget jag vill ha.

Som sagt kan männen jag levt med delvis prägla min upplevelse men jag tycker mig se det även hos andra särbopar. Att värdera en lägenhet mer än att få somna och vakna ihop varje natt låter i mina öron som en prioritering man gör när man på sin höjd är lite småkär, inte verkligen älskar sin partner.