Vill inte fira födelsedagen

Hur förstörde de dina fester? Du har rätt att ta egna beslut, om du vill vara själv så säg det, vill du bara fika så säg det.

Enkelt, fira inte.

Jag har inte firat jämna födelsedagar på 30 år.

Firade när jag fyllde 30, "glömde" när jag fyllde 40, avsade mig och låste in mig hemma när jag fyllde 50 och sist när jag fyllde 60 jobbade jag som vanligt.

Jag har aldrig haft min födelsedag synlig i sociala medier, allra minst FB.

Snart fyller min särbo 50 och vi funderar på hur vi ska komma undan enklast.

Fira tillsammans med din pappa (och ev nu sambo/barn om du har några sånna). 

Åk iväg och bo på hotell, gör någon aktivitet tillsammans

Så tråkigt att dina tidigare firanden blivit helt misslyckade. Förstår att du inte vill fira igen.

Du bestämmer helt enkelt att du inte vill fira med många och meddelar det om du frågar. Om du har sambo och/eller barn kan ni fira bara ni så som ni trivs bäst. Ni kan resa utomlands och stanna borta över själva födelsedagen och närmaste helgen då det vore mest logiskt att fira. Eller åk över en natt till grannstaden eller till något spa. Eller gå ut och ät på restaurang eller ta en skogspromenad och grilla korv över en eld. Eller vad som nu passar er bäst. 

Om du inte har sambo eller barn med någon eller några goda vänner som har möjlighet så kan du välja något av det ovan med den/dem istället.
Eller så gör du det med din pappa om det inte är så att han bor med din mamma.

Om folk ifrågasätter ditt val, säg att firandet väl är för jubilarens skull och det du önskar är att inte fira annat än med den/dem du bestämmer dig för. Du måste inte göra det rätt dag heller utan du kan ta en helt vanlig dag och äta något gott och slappa. 

Om folk säger att de vill fira dig, tacka för det men säg att du inte vill ha något firande, men att om de vill så får de gärna skicka ett kort eller betala en slant till ett ändamål du gillar.

Självklart ska du inte känna dig tvungen att ha fest för att andra förväntar sig det!

Jag har firat alla mina jämna år på väldigt olika sätt, helt efter VAD jag vill och behöver just det året.

När jag detta år fyllde jämnt reste jag iväg med min dotter, resten av familjen var bortresta ( semester) och min önskan detta år är att gå på en upplevelse tillsammans då det är något jag längtat efter att göra med familjen som jag inte träffar så ofta.

En enda gång har jag haft öppet hus för vänner och familj 
och det blev lyckat det med men föredrar faktiskt m st att få åka iväg på en resa med någon jag VET jag kommer att ha det supermysigt med, behöver inte vara utomlands!

Så gör det DU vill och uppskattar!!
Det är dina minnen du skapar inte andras .

OM någon frågar så säg bara "det blir inget jättepartaj denna gång."
Om de ställer ännu fler frågor: "jag har inte bestämt ännu. jag ska fundera lite" 

Jag känner med dig. Förstår frustrationen till viss del. Spontant så vill jag ge dig en stor varm kram. 

Avböj allt firande vänligt men bestämt. Säg bara bortrest. Boka ett fint ställe för dig och din far. Stick iväg själva med en övernattning och god mat. Gör något ni båda tycker om och njut av tiden tillsammans. Du behöver inte alls ställa upp på dumheter du inte vill. Har själv haft en situation med ett gemensamt firande som jag till slut avstod. Helt rätt beslut. 

Då grattis och njut DIN dag. Det kommer att bli bra. 

nej du måste inte bjuda till fest när du fyller år. Och du behöver inte ens ha några såna här starka anledningar. Det räcker att du bara inte vill.

Det är bara att svara folk att du inte firar med en fest i år, men till din pappa kan du säga att ni kan gå ut och äta eller fira bara ni två på något sätt.

Jag har läst alla era fina svar. Tack från djupet av mitt hjärta för att ni har tagit er tid och skrivit ner olika förslag.

Med pappa kommer mamma och det är inte så att jag inte tål henne men hon är helt klart en riskfaktor för att förstöra min dag eller åtminstone skruva ner glädjen (jag inte ens har) på födelsedagen. Sambon är ett vilt kort han med och det kan gå hur som helst med honom. Det jag vet är att ingen kommer att anstränga sig för min skull, förutom pappa som kommer att försöka, och jag kommer inte att få så många gratulationer bortsett från ett par pliktskyldiga grattis sms från ett par personer i bästa fall.

Drömmen hade varit en glad dag, kanske en fest tom som man ser på tv i någon serie där alla är glada för att få fira någon men det kommer aldrig att hända i mitt liv. Jag har inte sådana människor omkring mig. Jag har inte många alls faktiskt om sanningen ska fram.

Jag vet att jag låter som en riktig offerkofta men det här gör mig så ledsen och stressad. Jag får ångest av bara tanken. Inte min ålder för den rör mig inte i ryggen men att alla andra har både större och mindre fester, glädje, överraskningar och släkt och vänner men jag har inte det. Jag känner mig så misslyckad. Jag vet inte vad jag har gjort för fel i mitt liv för att ha det så här. 

Jag skulle kunna tänka mig att gå på restaurang med mina föräldrar och sambo och hoppas att den stunden sker utan att någon gör mig ledsen men det är inget speciellt i sig för det gör vi hela tiden. Äh, helst vill jag bara dra en gammal filt över mig och låtsas att dagen inte existerar!