Tänk om jag aldrig mer får uppleva kärlek
Jag är en 45-åring kvinna som tidigare levt i en 12-åring relation där kärleken tog slut och där vi båda kände att vi inte kunde förbli ett par längre. Efter detta har jag levt singel i ett år med drömmen om att hitta en ny man, men det leder verkligen ingen vart och jag börjar som smått ge upp.
Jag ska inte påstå att jag har haft otur med mina dejter, för det har jag inte. Jag i nästan samtliga fall fått åtminstone 3-4 dejter innan det runnit ut i sanden. Vissa har känt mer, men där har jag fått bromsa eftersom jag själv inte haft rätt känslor för honom. I ett av fallen föll jag för mannen ifråga och han var också intresserad, men var ändå inte redo för en djupare relation.
Jag börjar nu mer och mer oroa mig för att jag inte ska få uppleva kärlek igen. Att det liksom är för sent.
Jag har själv inte helt lätt att klicka med nån, så delvis ligger det hos mig själv.
Hur är det för er andra kvinnor i min ålder, upplever ni samma sak? Att det är svårt att finna någon.