Utmattning när allt rett upp sig?

I många år har det varit kaos runt mig. Min pappa blev sjuk, hamnade på äldreboende som 70-åring. Mamma slog bakut och sade upp kontakten med mig. Började pierca sig och tatuera sig. Festa. Blockerade mig och alla sina vänner för hon inte orkade med någon. Jag fick dra hela lasset själv med pappa. Har en utvecklingsstörd lillasyster. Storasyster som bor några mil iväg. Inget direkt skyddsnät om man säger så. 

Blev psykiskt misshandlad för 9 år sen av en kille jag gillade. 

Var med om två övergrepp av gamla så kallade killkompisar för 10 och 12 år sen. 

Min kille har haft problem med alkoholen. Släkten där pratade skit om mig. osv. 

Jag drog rakt in i väggen för 2 år sen när mamma på allt sade upp kontakten med mig (fast påstod hon ville ha kontakt men blockade mig sen). 

Har sakta men säkert blivit bättre. 

Nu, så har jag fått kontakt med mamma igen. Hon har kommit på varför hon betett sig som hon gjort. Jag är glad men samtidigt fortfarande ledsen över att en mamma inte haft det minsta kontakt med mig på hela 3 år. Mitt ex som misshandlade mig psykiskt hörde av sig och bad om ursäkt, förklarade sitt beteende. Min kille har tagit tag i sina problem med alkoholen. Hans släkt är helt med mig också nu. 

Allt är i princip utrett och bra? Men nu känner jag mig TOTALT slut. Hela förra veckan var jag helt utmattad. Sjukskrev mig. Var mestadels sängliggande hela veckan bortsett från att jag var i affären en gång. Sjukskriven även den här veckan. Jag orkar ingenting. Det var som att luften nu igen ur. Känner mig deprimerad. Sover skitdåligt. 

Kan en sådan reaktion komma såhär efteråt? Det känns märkligt? Men visst har man gått på helspänn hela tiden och poff blir allt utrett, allt man gått och varit påverkad av i många år. Jag fattar ingenting, hänger inte med. Så många saker föll på plats på en och samma gång och jag sitter här helt nollställd. 

Andra med erfarenhet? tankar? 

Jag har försökt söka hjälp från vården men får inga svar.