Jag (man) sov på soffan när min pa

Att man kan behöva bli lite ompysslad ibland är en sak. Men när det är dags att somna går det ofta bättre i varsin säng (eller soffa) när den ena är sjuk.

Var det så att hon var rädd att bli sämre under natten och därför ville ha dig nära till hands? I så fall hade hon kunnat säga det, istället för att skrika och kalla ditt beteende för sjukt. Man kan inte räkna med att ens partner, i alla lägen, ska förstå exakt vad man tänker och känner. 

Ja, hon hade velat att jag hade höllt om henne istället för att dra. Hon är en orolig själ så jag tror att hon som du säger var orolig över att hon kanske inte skulle kunna andas exempelvis.

Det är inte första gången jag blir irriterad över snövlandet heller, vid andra tillfällen har jag frågot om hon behöver papper för att nysa, om jag ska hämta otrivin, eller bara rakt av klagat på att jag har svårt att somna för att hon snörvlar.

Jag vet inte vad som är det "rätta" att göra i det här fallen, ska man visa förståelse och vara uppe tills hon somnar (ibland kan hon vara vaken hela natten), eller ska man bara säga att jag inte kan sova och lämna rummet? Jag är extremt känslig för sömn, jag kan klara mig på 5-6 timmar, men under det så påverkar det min prestationsförmåga och humör negativt, vilket indirekt påverkar henne.

När min partner (en dam) är snuvig tenderar hon att snörvla istället för att snyta sig. Hon har vanligtvis svårt att somna, vilket ibland innebär att hon snörvlar i flera timmar.

Jag försöker ha förståelse för att hon är förkyld och sjuk, vilket gör det ännu svårare för henne att somna. Men jag är känslig för ljud när jag är trött, och vid det laget blir hennes snörvlingar väldigt högljuda. Så fort jag är påväg att somna så väcks jag av en snörvling

I går natt gick jag och sov på soffan eftersom jag kände att jag skulle bli galen om jag stannade en sekund längre. Hon tog det väldigt personligt och säger nu att jag saknar empati och att det är sjukt att lämna någon när de är sjuka (hon skrek detta). Hon säger att jag aldrig tar hand om henne och att det inte spelar någon roll att jag lagar mat åt henne, ger henne alvedon, dryck, te och ser till att hon har det bekvämt ? om jag lämnar under natten.

Är jag verkligen en oempatisk människa för att jag gick, eftersom jag verkligen kände att jag behövde sova? Är det rätt att stanna hos henne och hålla om henne hela natten, även om det innebär att jag inte får någon sömn?