Behöver skriva av mig..

Jag tror jag vill skiljas. Vi har tre barn i förskoleåldern tillsammans. 

Min man har behandlat mig som skit hela vår tid tillsammans med undantag för bra perioder då och då. Jag är absolut inte perfekt och har mina brister & jag försöker tom försöka förstå varför han reagerar och är som han är mot mig - om det är mitt fel ändå? 

Exempel:

Pratar vi om något & jag är av en annan åsikt kan han bli skitarg och säga att jag beter mig som hans fiende.

Han blir lätt irriterad och ofta kan det leda till att han blir väldigt arg. När han är arg har han ofta hotat med skilsmässa, att slänga ut mig, silent treatment i flera dagar, säger hemska saker om mig och har t.o.m. utövat ekonomisk utpressning mot mig. 

Jag får nästan alltid höra att det är mitt fel att han blir så arg. 

Senaste tiden har mina känslor bara stängts av, jag känner inget mer än sorg över att jag inte känner något. Det är som att min hjärna börjat en process där jag återupplever alla gånger han behandlat mig dåligt, så många olika situationer. 

Och sen sitter jag här och undrar om det är fel av mig med skilsmässa..men jag tror inte jag orkar mer. Och barnen förtjänar en glad mamma. 

Vet inte vad jag vill med detta. Kanske någon som upplevt eller upplever samma? Någon som skiljt sig med barn och det var rätt beslut?