Han fortsätter fast jag sagt ifrån

Han är nog orolig för dej, men jag förstår om du inte orkar . Om du godkänner, kanske han kan få en samtalstid med din läkare och få svar på sina frågor. Det är rätt hemska att vara anhörig och inte veta också. 

Boka en läkartid och ta med honom dit och tillsammans prata om alla såna här frågor och öppna upp om ångest , rädsla etc 

Hemmavid tar du inte emot såna frågor.  Pratar ni i telefon så säg att det tar vi inte nu och lägg på luren. Träffas ni och han pratar om det så gå därifrån in i annat rum och helt enkelt avbryt honom.  Behövs det så bli riktigt arg 

Säg åt honom att om han inte slutar ställa frågor så bryter ni kontakten tills du är opererad.

Jag var svårt sjuk för inte så länge sen, hade varit det över längre tid och hade själv processat alla känslor kring mitt tillstånd ensam så hade inget behov av att prata med andra än min vårdgivare.

Det absolut jobbigaste med att vara sjuk var att behöva hantera familjemedlemmars och släktingars behov av ångestventilering och oro. T.ex när det kom en ny banbrytande behandling och alla plötsligt ville prata med mig om den, samtidigt som jag absolut INTE ville prata om den eftersom det inte ens var säkert att jag skulle få ta del av den. Jag försökte vara supertydlig med att jag inte ville diskutera det, ville dom prata om det fick dom göra det sinsemellan när jag inte var med. Detta respekterades av alla utom en i familjen, som gång på gång skulle prata med mig om det (mest för sin egen skull). Det var först när jag hotade med att klippa kontakten helt med den familjemedlemmen som det blev tyst. 

Jag tror inte närstående förstår att det är väldigt egoistiskt att tycka att deras behov av att stilla oro trumfar behovet hos den som är sjuk/ska genomgå något jobbigt. Jag tror du behöver vara JÄTTETYDLIG i det här avseendet. Hänvisa din partner till vården för att ställa sina frågor, erbjud att han kan prata med din läkare, men inte(!) med dig. Och att om du vill prata någon gång så är det du och ingen annan som startar samtalet. 

Låter som klassikern bland barnsliga män. Deras behov ska alltid trumfa, till och med när kvinnan är sjuk på riktigt. 

Frågar han ingående om hur operationen går till eller hur du mår inför operationen?

Det där är ju faktiskt ett ganska stört beteende. Jag hade undvikit honom.