Anonym (ANONYM - TRÖTT PAPPA) skrev 2024-12-15 01:28:47 följande:
Behöver råd ? Hur hanterar jag detta för mina barns skull?
Hej,
Jag är en man i 35-årsåldern, gift och pappa till tre fantastiska barn på 2, 3 och 6 år. Min fru är sjukskriven sedan flera år tillbaka och jobbade tidigare inom skolvärlden. Jag försöker göra allt för att få vår vardag att fungera, och mina barn är min högsta prioritet.
Jag har ett flexibelt jobb och tar ansvar för att lämna och hämta barnen från förskola och skola varje dag. Jag är aktiv i deras liv och ser till att de får kvalitetstid och fysisk aktivitet. När jag jobbar hemifrån passar jag även på att umgås med min fru, exempelvis genom att äta lunch tillsammans när barnen är i skolan eller förskolan.
Trots detta är vår relation väldigt ansträngd. Min fru uttrycker att hon förväntar sig förståelse från mig och säger att hennes sätt att agera ? både verbalt och fysiskt ? beror på att hon har ADHD. Hon höjer sig själv mycket och trycker samtidigt ner mig, vilket får mig att känna mig otillräcklig.
Hon säger att jag aldrig frågar hur hon mår eller hur dagen har gått för henne när vi andra är på jobbet, skolan och förskolan. Hon berättar att hon städar i åtta timmar och lagar mat i åtta timmar varje dag (enligt henne) och att detta har tagit kol på henne, vilket är anledningen till att hon agerar utåt mot mig.
Det har även förekommit både verbalt och fysiskt våld. Hon har spottat på mig, kallat mig för nedvärderande saker och hotar dagligen med skilsmässa om saker inte går hennes väg. Hon säger också att jag aldrig kommer hitta någon bättre än henne och att hon är finare än alla jag någonsin varit i närheten av.
Vi har provat parterapi tidigare, vilket jag tyckte var givande, men hon valde att vi skulle sluta eftersom hon ansåg att det var dåligt. Min familj har försökt hjälpa oss, men de har dragit sig tillbaka då de känner sig illa behandlade av henne. Hon skyller detta på mig och förväntar sig att jag ska få dem att hjälpa henne med allt hon behöver.
Att känna till om mig: Jag är både fysiskt och mentalt stark. Jag har tränat och tävlat i brottning och thaiboxning, och jag klarar av väldigt mycket våld, men det här är något annat. Det är inte bara det fysiska, utan det verbala och psykiska som bryter ner mig steg för steg.
Jag känner mig maktlös och nedtryckt. Jag försöker verkligen göra mitt bästa som pappa och make, men jag vet inte hur jag ska fortsätta så här. För barnens skull vill jag att vi ska ha en fungerande familj, men jag vet inte längre vad som är rätt väg framåt.
Har någon varit i en liknande situation? Hur hanterar man en relation där man ständigt känner sig nedvärderad och samtidigt försöker hålla ihop för barnens skull? Alla råd eller erfarenheter är välkomna.
Tack för att ni tog er tid att läsa.
Oj vilken jobbig situation. Jag förstår att det inte känns kul för dig. Vårt liv har vart lite lika nu sista tiden men utan nedtryckningarna. Jag är den sjukskrivna 35-åriga kvinnan med ADHD. Däremot skulle jag aldrig få för mig att trycka ner min man. Jag har vetat om min ADHD länge men inte förrän det här året faktiskt börjat förstå vad det egentligen innebär för mig. Jag har vart sjukskriven heltid några veckor men större delen av tiden 50%. Min ADHD gör att jag mår så sjukt mycket sämre av att bara vara hemma därför har jag bara vart deltidssjukskriven. Så många delar påverkas av min ADHD och jag hamnade i utbrändhet på grund av flera situationer som lades på varandra. Allt kombinerat blev för mycket att hantera och bägaren rann över. Så alla ADHD traits om vi säger så använder jag som förklaringar för vissa saker är svårare men verkligen inte som ursäkta för att bete mig hur som helst. Mina strategier har funkat bra tills dom inte gjorde det längre. Men mitt fokus har hela tiden vart nu sedan min sjukskrivning att hitta och bygga upp nya strategier för att navigera det här livet. Tre barn blev min gräns men det i kombination av två andra kriser utanför min kontroll kollapsade allt. Personer med ADHD har ju en del egenheter men man kan ju inte skylla ifrån sig. Då får man ju be om hjälp. Jag har verkligen sökt hjälp från alla håll jag kan för att kunna bygga upp livet igen och kunna återgå till vardag och jobb med strategier som funkar.
Min man har vart en klippa i allt det här och gör så himla mycket för mig i vardagen. Hämtningar, lämningar, mat, aktiviteter osv. Jag har hjälpt så mycket jag kunnat och när jag inte kunnat har jag mått så dåligt för att jag lägger så mycket på honom. Aldrig i min vildaste fantasi skulle jag behandla honom som skit. Självklart kan jag tappa det på honom precis som han kan på mig men det är något helt annat än systematisk misshandel vilket det låter som att du får utstå.
Har hon någon medicin för sin ADHD? Det har verkligen vart avgörande för mig. Jag gjorde slut på all min mentala energi på jobbet vilket gjorde att det inte fanns något kvar till familjen sen. Men med medicin gick det så mycket bättre. Jag vart trevligare att ha å göra med, var inte lika lättirriterad och sur.
Vi går även i familjerådgivning och lär oss massa om varandra och vår relation. Det är viktigt att skapa en förståelse för varandra. Det låter som att din fru anser att hon är the one and only, number one och the only one. Jag skulle nog vilja påstå att dessa beteenden är förkastligt men även högst oattraktiva.
Jag förstår att du sitter i en svår situation med det här och det låter som att du förtjänar bättre. Men hur är hon mot barnen? Vad gör hon under sin sjukskrivning? Har hon någon plan för att kunna komma tillbaka till jobbet? Lagar hon mat och städar 8 timmar per dag tycker jag absolut det låter som att hon borde kunna jobba i sitt liv igen.
Jag tog tag i detta direkt och sökte kontakt med psykiatrin för läkemedel och stöttning. Jag gick kurser för att hitta strategier och skapa struktur och jag tog kontakt med psykolog och pushade för psykoterapi. Jag vägrade hamna i en långtidssjukskrivning och bara sitta hemma för jag visste att låter jag det gå dit kommer det vara svårt att återvända. Vid ADHD är ju fysisk aktivitet super viktigt. Tränar hon?
Det låter som att hon behöver få huvudet ur arslet och faktiskt börja ta lite eget ansvar. Jag gissar att hon är en vuxen kvinna och inte något barn. Det du beskriver låter som oansvarigt och väldigt otacksamt beteende. Ber om ursäkt om jag är för rak eller helt misstolkat situationen. Jag vet att allas diagnos är olika men mitt huvud mår helt klart bättre när det får jobba lite, tänka lite, utmanas lite. Att bara städa skulle jag nog bli galen på.
Jag vet inte vad jag kan säga mer än att det låter som att du förtjänar bättre än att bli behandlad så.
Våra barn är 10, 8 och 2 år gamla. Så vi har också 3. Varav 1 med ADHD och en med högfungerande autism och ADHD och ska vi vara helt ärliga med oss själva lär ju 2 åringen också ha ADHD. Men jag känner att det är viktigt hur man gör i sådana här situationer och vad det förmedlar till barnen. Och framförallt vilken syn dom kommer ha på relationer i framtiden. Vill du att dina barn ska bli behandlade så här i sina relationer? Risken är stor om det är de dom växer upp med som det normala.
En till aspekt att se det tänker jag. Och en person kan inte ta hur mycket som helst heller.
Ta hand om dig. Och om du inte mår bra kommer du inte kunna finnas där för barnen heller. Som dom säger på flyget, sätt på dig själv syrgasmasken först för svimmat du kan du inte hjälpa någon alls.
