Om man får veta att ens barn har en annan biopappa än den man trodde, hur bör man göra då? Barnet är i tonåren och uttrycker inget intresse av att han ska få veta. "Pappa är pappa oavsett"'etc. Respekterar man det eller inte?
Alla inblandade ska informeras.
Även om tonåringen är tydlig med sin åsikt känns det som ett väl stort beslut att lägga på tonåringen. Jag anser att en tonåring inte ska behöva ta det beslutet då hen inte kan överblicka konsekvenserna av det. ( Att ex inte ta kontakt nu och tänk om biopappan sedan dör innan tonåringen vill ta kontakt? Att inte ta kontakt innebär också att tonåringen missar ev kontakt med ev syskon.) Ett barn är också lojalt mot föräldrarna. Det kan då vara väldigt svårt att uttrycka en nyfikenhet på biopapppan av rädsla för att såra pappan man växt upp med.
Bor ni alla tillsammans? Då rekommenderar jag att ni som är barnets föräldrar söker professionellt stöd tillsammans kring hur ni kan stötta barnet i denna nya situation. Tonåringen behöver känna sin pappas tillåtelse att vara nyfiken/veta mer om biopappan.
Inte helt lätt att veta vart ni ska vända er, men börja med familjerådgivningen, det brukar finns i de flesta städer och se om de kan ta emot eller rekommenderar någon annan. ( Ni föräldrar kan ju också behöva ev stöd för er kring hur detta påverkar er relation.Visste mannen som är pappa nu att han ev inte var pappa? Eller är det nytt för honom också?)
Hade jag varit biopappa hade jag också vilja veta om barnet nu och fått en möjlighet att skapa en relation på något sätt.
Lycka till!
Självklart ska man berätta!!
Hur kan tonåringen ens ha visat någon sådan uppfattning? Det är knappast något som barn resonerar kring om de inte vet att deras pappa inte år deras biologiska pappa.
Nu hänger jag inte med. Är du mamman? Då måste du väl ha vetat hela tiden att det finns en annan möjlig pappa. Varför har detta inte kommit fram tidigare? Hur och varför kom det fram nu?
Oavsett vad som har föranlett detta, anser jag att alla berörda har rätt att få veta.
Det är alldeles för lite information här för att kunna svara. Det vanliga är att sanningen är bäst. Men det måste verkligen inte vara så. Allt beror på vilka personer alla inblandade är. Hur stabila är alla osv.
Jag skulle säga att det är bäst att berätta. Tonåringen är ändå ett barn och bör inte få ta ansvaret kring huruvida du ska berätta eller inte. Känns som att alla i situationen bör veta sanningen.
Sen är det ju inte som om biopappan nödvändigtvis behöver bli en pappa på det sättet. Är ju inte som att tonåringen måste börja ha kontakt och börja med vv etc bara för att han biologiskt är pappan. Det låter ju som att barnet vuxit upp med en annan man som pappa, och då kommer ju såklart han vara pappan i barnets ögon, och det är ju okej. Inget kommer hindra dem att fortsätta ha en fin relation, bara för att de inte delar genetik.
Som flera redan har skrivit. Att biopappan får veta, betyder inte att han plötsligt blir pappa. De föräldrar man har växt upp med kommer alltid att vara ens föräldrar. Det gäller även mammor som t ex adopterar. Blodsband är inte allt.
Men det betyder inte att blodsband är oviktigt. Alla har - om möjligt - rätt att få veta sitt ursprung, samt få veta om de har biologiska barn eller ej.
Det kommer att vara upp till tonåringen och biopappan att avgöra hur mycket kontakt de vill ha, om någon.
Om man får veta att ens barn har en annan biopappa än den man trodde, hur bör man göra då? Barnet är i tonåren och uttrycker inget intresse av att han ska få veta. "Pappa är pappa oavsett"'etc. Respekterar man det eller inte?
Handlar det här om dottern som fick ett teskit för släktforskning och fick reda på att hennes pappa som hon vuxit upp med inte är hennes biologiska pappa?
Menar du att du lägger ansvaret för en så stor sak att bestämma på ett barn? Otroligt.
Självklart ska biopappan informeras om att han har ett barn han inte känner till, och barnets pappa veta att han inte är biologisk far till barnet (om han inte redan vet det).
Är det så att barnet är resultatet av en otrohetsaffär är det hög tid att du tar konsekvenserna av dina handlingarna.
Handlar det här om dottern som fick ett teskit för släktforskning och fick reda på att hennes pappa som hon vuxit upp med inte är hennes biologiska pappa?
Menar du att du lägger ansvaret för en så stor sak att bestämma på ett barn? Otroligt.
Självklart ska biopappan informeras om att han har ett barn han inte känner till, och barnets pappa veta att han inte är biologisk far till barnet (om han inte redan vet det).
Är det så att barnet är resultatet av en otrohetsaffär är det hög tid att du tar konsekvenserna av dina handlingarna.
När barnen blir äldre så undrar de kanske varför de inte fick veta, och har glömt att de har sagt att inte var intresserade av sanningen.
Vid dödsfall och arv så kan det bli mycket obehagligt för den andra kvinnan om det helt plötsligt dyker upp en ny arvinge. Så det är nog bättre att veta i förväg.