Varför pratar vissa mer?

är det svårt att gissa?

Kan du ej lista ut något så enkelt så får du nog ta ett varv till i mellanstadiet innan universitet 

Man lär sig inte detta i mellanstadiet heller. 

Kan väl finnas olika anledningar.

t.ex.
Blyghet
Social fobi
Har inte pluggat/har inte pluggat tillräckligt
Har inga frågor
Ointresse (ja, trots att man valt utbildning själv)

Det är pratkvarnarnas fel. De andra vänjer sig vid att några få alltid pratar och vet att de inte behöver anstränga sig för att formulera frågor eller påståenden. Har sett samma på möten eller föreläsningar, alltid samma som kommenterar eller ställer frågor.

Som lärare borde du egentligen sätta pratkvarnarna i ett eget rum så fort du identifierat dem, innan de hinner "förstöra" de andra. Då skulle du säkert se att andra kliver fram, med lite uppmuntran förstås, och få ett bredare utbud av frågor och kommentarer. Nu går det ju inte men du förstår säkert hur jag menar.

Jag var den som aldrig sa något frivilligt i skolan. Nu är det jag som ställer frågor till föreläsaren, dock väntar jag alltid lite för att inte hindra någon annan.
Så det finns hopp även för de tysta.

Det var inga i din klass som var tystare än andra? Några Som var mer högljudda?

Det är enkelt socialt samspel, alla har olika personligheter och erfarenheter. Och Vissa lär sig genom att iaktta och lyssna, andra vill samtala och diskutera. 

Fast idag när inte någon av dessa var med var det helt tyst. När bara en av pratkvarnarna är där blir det också extremt tyst och lärarna står där och kämpar för att få oss att börja prata och diskutera. Och det som händer är att vi får sluta nästan 2 timmar tidigare för lärarna inte lyckas få igång några intressanta diskussioner ALLS utan energin är helt död. Jag har försökt säga något, men ingen nappar så då blir det dött. 

Hoppas det ej är läkarutbildning då, om ni bara får gå hem om ni ej vill diskutera uppgiften.. Känns som en ganska låg nivå 

Vi läser en utbildning som lärarna säger ska vara seriös och svår. Socionom. Men dom som brukar prata generellt sätt brukar vara kunniga många gånger. Men när dom inte är där så är det typ helt tyst. Jag har däremot märkt att många inte ens läst kurslitteraturen alls.,

Olika personligheter, vissa är extroverta andra introverta

Men det är ju för att ni blivit vana (läs bortskämda) vid att några få sköter snacket. Om pratkvarnarna plockats bort från början hade ni andra kommit igång. Samma om de försvinner nu, efter en tid vågar ni snacka inför de andra.

Sen är det lite svagt av lärarna att inte kunna bekräfta er om ni säger något, komma med uppmuntran och så. De har också levt på pratkvarnarna och tappat er andra, för det var enklast så.

Varför säger du inget själv, passar på när de andra är borta?

Som jag skrev så försökte jag men det är ju ingen som responderar då så det blir ju en diskussion eller fråga som dör innan man kan börjat. 

I vissa grupper är det ju ibland extremt tyst. Det blir väldigt tråkigt om det inte är en föreläsning för då kan det ju vara skönt, 

Jag läste ett år helfart beteendevetenskap (sociologi, psykologi, pedagogik och ett 15 p arbete som skulle förena de tre ämnena/litteraturen).

Det kostade mig en whopping söndageftermiddag i veckan bredvid heltidsarbete, och då hade jag VG i betyg. Fortsatte sedan med ett par psykologikurser på B-nivå av rent intresse, det var inte heller svårt.

Så nej, sociologiämnet är inte svårt jämfört med annat, men de flesta på den kursen verkade knappt kunna knyta skorna på egen hand och 1/3 av dessa skulle bli lärare.

Jag blev mest mörkrädd.

Socionomprogrammet och fristående kurser inom beteendevetenskap är väl ändå inte samma. Vi läser ju juridik mer inom socialt arbete. 

Nej det är ju typiskt, men då borde läraren klivit fram och responderat  med dig och på så sätt kanske fått med någon till. Men är ni 40 i klassen känner läraren inte alla och kan inte trycka på rätt knappar.

Man behöver inte vara en pratkvarn bara för att man svarar på lärarens frågor eller vill diskutera. 

Jag älskade att plugga på universitet och lära mig saker så i mitt fall var det ren entusiasm och att jag ville bolla tankar med läraren som självfallet kunde mer än jag. 

Jag är ganska blyg i nya sociala sammanhang men om det är ett ämne som intresserar mig så glömmer jag det och är helt inne i diskussionen. 

Jag kommer från ett hem där vi diskuterade allt möjligt. Min pappa kunde slänga ur sig något kontroversiellt bara för att se hur vi syskon skulle argumentera för/emot. 

Jag kan tänka mig att de som sitter tysta är blyga eller osäkra, vilket är synd för många personer har intressanta tankar som vi aldrig får höra. 

Kör ni gruppdiskussioner? Ibland är det lättare att diskutera i en mindre grupp. 

Pratkvarnar behövs för att bryta isen och få igång diskussioner. Sen är det upp till läraren att göra andra delaktiga genom att t ex locka med provokativa påståenden.

En vana vid diskussioner hemifrån är guld värt!

Gruppdiskussioner är bra men då gäller att gruppledaren "ser" alla i gruppen och ger dem tid att prata. Kanske genom att hålla tillbaka den som är för ivrig. 

Som sagts tidigare kan det nog vara en rad olika faktorer som också samverkar.
Men mycket av sådana där beteenden handlar nog ofta om strategier man omedvetet skapar som barn. Får man mest bekräftelse om man är lugn och försiktig, så är det god chans det blir en del av sin personlighet.
Får man däremot mer uppmärksamhet om man pratar mycket så blir det en strategi för att bli sedd av ens omgivning.
.

Jo ibland, vi har ibland 3, ibland 4 och ibland 10. Men det blir ändå tyst om man inte har någon som är drivande av dessa 5 med i gruppen