Otrohet: Okej att ta kontakt med den person som ens partner varit otrogen med?
Sambon var otrogen mot mig, minuter efter samlaget skjutsade jag de båda. Redan innan jag hämtade dom så kände jag på mig vad som hade hänt och tog upp det så snart vi lämnat av motparten, varpå sambon nekade att något alls hade hänt och jag oroade mig i onödan. Valde såklart att lita på sambon men kände sen på mig under flera månader att något var fel, stor frånvaro, noll engagemang, ingen ögonkontakt, ingen beröring etc. Men det var "inget" så fort jag frågade vad som var fel. Sa också att jag misstänkte otrohet men återigen nekande, "vill inte ha närhet eller sex alls, inte med någon. Vill bara vara ifred. På sätt och vis hade det varit enkelt om jag velat ha det med någon annan, då hade jag ju vetat vad felet varit". För någon vecka sedan fick jag reda på att de två legat precis innan jag hämtade dom genom en kärleks/intresseförklaring som inte var menat att jag skulle hitta.. Tog upp det med sambon som nu har erkänt, men det känns som att det finns saker som inte berättas. Jag går och tänker hela tiden. Förstår inte hur man kan göra så mot någon som mig, som bara är hjärtligt genuin och go. Älskar min partner så att de gör ont. Förstår inte varför det hände, hur det hände och det känns som att sambon inte berättar allt. Jag är splittrad, förstörd och vill bara få klarhet i allt. Intuitivt kände jag att jag bara ville prata med motparten, svängde förbi utanför dennes bostad vid ett tillfälle när jag var ledsen, om personen hade varit ute i sin trädgård då hade jag förmodligen stannat och pratat med den om händelsen. Sambon fick reda på detta och grillar nu mig för att det är ett onormaltz oattraktivt och sjukt beteende. Är det verkligen det? Jag försöker bearbeta händelsen och laga den skada som skett. Jag vill bara förstå. Fanns vetskapen om förhållandet? Vem drev på allt? Stämmer den andres historia med sambons? Att prata med den andra personen som var inblandad känns bara vuxet och "rätt". Av uppenbarliga skäl finns tyvärr ingen tillit just nu och jag är helt bränd. Jag är inte arg och vill ingen illa, jag är bara chockad, besviken, ledsen, sårad och förstår verkligen inte hur detta kunde hända. Kan inte fokusera på något av det vardagliga, sover dåligt och mår bara allmänt piss. Vill komma över detta och hoppas att vi kan gå stärkta ur det här.