Han kastar ringen, vad hade ni gjort?

Nej. Det är ett omoget sätt att agera. 

Jag håller med dig helt och fast, men vad hade du gjort? Ställt någon form av ultimatum om det upprepade sig? 

Gjort slut. Kan man inte kommunicera på ett någorlunda moget sätt så påverkar det bara relationen negativt. Vem vill vara med en vuxet barn? 

Nej, jag hade inte varit i en relation med någon som beter sig så eller blir förbannad titt som tätt som det låter som här.

Ultimatum? Nej, man ska inte vara i förhållande med någon där man ska behöva ställa ultimatum.

Jag hade tolkat det som att relationen är över, redan första gången. Och jag hade medvetet tolkat det så. Jag hade förvarnat att om det händer en gång till så är relationen över på riktigt, oavsett orsak.

Beter man sig så har man mycket större problem än en förlovningsrings existens...  

Fokusera på kontexten och sammanhanget istället.  Är det provokation? Vill ha tjafs? Göra ett statement? Vill få dig att fatta? 

Oavsett är det inget man ska acceptera ens en gång. 

Vill man göra slut så fine, dörren är där.  Varsågod. 

Min exman gjorde så mot mig, tre veckor senare hade jag lägenhet och flyttade.   End of story. 
Idag gör han fortfarande så mot sin nya sambo när dom tjafsar och bråkar och har väl gjort slut typ 5 gånger och brytit förlovningen lika många gånger.  .. 

Instämmer, relationen är åtminstone illa ute. Att kasta saker är inget som hör hemma i en relation. Att göra det med ringen upprepade gånger är visserligen barnsligt, men också en symbolhandling. TS behöver sätta ner foten, det är inte acceptabelt någon gång i veckan.

Ja det är en tydlig signal om att partnern inte värdesätter relationen alls. Jag hade som sagt valt att tolka det så, vad jag än ser och förstår att personen egentligen menar. Det finns vissa saker man bara inte gör, och det hade fått mitt hjärta att stängas jäkligt snabbt. Men, man kan åtminstone ge en andra chans. Sedan är det klart.

Jag hade dumpat.
Kan man inte lösa problem på ett mer vuxet sätt än så så finns det inget mer att bygga vidare på.

Hade inte accepterat sånt beteende, man måste kunna prata vuxet och lugnt.  

Enligt honom är han trött och har mycket runt sig på alla håll, samtidigt som jag tydligen är inne i en period när jag trycker på alla knappar som finns (förlåt för min existens). 

Detta hände 2 ggr när vi var förlovade och innan barnen kom. Då sa jag till honom att jag inte visste vad jag ville längre och behövde ta ett steg bak i relationen och tänka. 
Sen blev vi gravida och det fanns inte så mycket mer att orda om. Det blev lugnt i drygt 3 år. Och nu har det hänt 2 ggr inom loppet av en månad. 
Jag sa till honom redan förra gången att han inte fattar hur in i helvete ont det gör och att han stampar inte bara på mitt hjärta utan på våra löften också - ja, det var ju inte jag som pressade på att vi skulle gifta oss..

Nu har jag tagit av min ring också. Jag bad honom mer eller mindre att hitta någon annanstans att slagga ett tag, för att jag behöver tid. 
Vet inte om det är för att finna någon typ av acceptans i att det är så här han gör slut, eller för att jag bara behöver andas. 

 Han söker liksom upp något som han vet krossar mig fullständigt och utnyttjar det så fort han blir arg. Förr slet han åt sig bilnyckeln, lämna kk och husnycklar och stack. 
Sista gången det hände sa jag till honom att inte glömma sitt skit och att ta med sin hund nästa gång han gjorde. 
Innan han började slänga ringen nu så körde han med "jag lämnar in skilsmässopapperna imorgon.." 
Men det sa han bara tre gången sen brände han en säkring på mig (är uppvuxen med en mamma som sa så till min pappa så fort hon fick möjligheten).

Jag försöker förstå vad det är som driver en människa att vilja såra på det viset? Försöker han med flit få mig att dra för att han inte vill göra slut?  Är det något konstigt sätt att bli bekräftad på? 

"Jag vill bara att vi tar oss igenom julen och kan fira den tillsammans". 
"Ähe, jag vet inte vad jag känner eller vad jag vill" 
"Du vet vad jag känner för dig, det är ju inte känslorna som är problemet"

Nähä? Men varför beter du dig som en jävla barnrumpa då? 

Gör en stapel av papper med 100%, skriv TÅLAMOD på den och sätt på kylen.

Nästa gång han hotar med att göra slut klipper du av 50% av den och förklarar att detta är din sista gång, gör du så en gång till så går jag och kommer aldrig tillbaka.

Själv drog jag hemifrån i sex timmar och lämnade min man med barnet redan första gången, för det var en gång för mycket enligt mig.

Han har aldrig gjort om det.

Det är ett manipulativt och hotfullt beteende för att tvinga dig till att foga dig. Om han hotar med skilsmässopapper och inte följer upp själv så hade jag gjort det, för DÄR går fanimig gränsen. En sådan sak säger man bara inte.

Ledsen att du ska behöva gå igenom den där skiten, men snälla vänta inte längre än nödvändigt med skilsmässan för det är där ni kommer landa ändå. Jag vill bara inte att du ska gå i ett eller flera år till i väntan på en förändring och respekt som aldrig kommer.

Känner liksom som att han tar allting för givet. Att det ska vara en självklarhet att jag ska vara här. Att jag ska ta hand om barnen, ta disken, städa och tvätta. Samtidigt som han behandlar mig som något katten släpat in. 

Nej, OM han mot förmodan älskar mig som han påstår sig göra, så lär han få krypa rejält för att jag ens ska överväga att ta tillbaka honom. 
Jag har nog egentligen bestämt mig, det är bara den delen som säger att han kommer skita i barnen om vi separerar som måste övertygas

Om han skiter i barnen så har de ändå dig, och om han inte skiter i dem så kommer han tvingas ta ansvar eftersom du inte är på plats för att rädda upp allt.

Förstår du blir ledsen, det blir ju en symbolisk handling. Dessutom ska man inte kasta saker på andra. 

Jag hade inte accepterat våld, nej.