I år ska barnen fira julafton med deras pappa.

Jag känner att jag behöver skriva av mig..I år är det mitt ex tur att ha barnen på julafton och min första jul ensam utan barnen. Det känns..Tomt i brist på ett bättre ord. Jag ska åka till min mamma och fira jul imorgon så jag kommer inte vara ensam, men jag känner inte för att fira jul och tycker inte att det blir någon riktigt jul utan barnen.
Vi kommer träffas på juldagen och fira jul så jag förstår inte varför jag hänger upp mig så mycket på EN dag. Det spelar väl egentligen ingen roll om man firar på själva julafton eller juldagen egentligen, men ändå gör det det. Antar att det är för att det kommer kännas ensamt imorgon och bli extra påtagligt. 

Jag tänker att det är extra jobbigt inför julen, eftersom det är första julen utan barnen. Jag tänker också att det är viktigt att ändå försöka ha en trevlig julafton, för att öka möjligheten till att nästa jul utan barnen kommer bli bättre.

Precis som du själv klokt resonerar, så är det faktiskt bara en dag och ni ska ändå ses på juldagen tillsammans.

Jag hoppas att du får en fin julafton!

Jag har lindrig empatibrist och blir ibland lite tacksam för det när jag läser den här typen av inlägg.

En lugn och skön julafton är inte det sämsta, det är bara en dag och det viktigaste är väl ändå att alla är friska? Du får ju se dem alldeles snart igen.