Kan jag rädda detta förhållande??
Hej! Idag kom min sambo hem och sa att han känner sig instängd och inte är kär i mig längre. Han vet inte hur han ska hantera situationen men tror att han vill göra slut - detta är 4 gången, 3 gånger har han gjort slut under 12 års förhållande mem vi har aldrig gått isär då han ångrat sig eftet någon/några timmat. Vi har en son som är under 5 år.Han säger att han saknar att kunna göra vad han vill utan att fråga någon och att han saknar att vara själv och ha egentid.
Till detta hör att han 4 dagar i veckan är på gymmet 2h+ per gång, han får spela sina jävla spel varje kväll om han vill på tvn utan att jag gnäller men han tycker det ändå är jobbigt om jag sitter bredvid för då känner han sig stressad över att jag sitter och väntar, fast jag inte gör det? Jag kan sitta och pyssla eller skrolla, det jag tycker om att göra för mig själv helt enkelt.
Till detta hör också att han tycker att jag ska ta sonen och åka iväg 1 gång varje helg, inte kanske hela dagar men några timmar så han kan få sin egentid??
Jag själv har inte så stort behov av egentid som han har, jag respekterar hans känslor tycker jag genom att ge han mer tid på gym, inte tjata om att jag vill ha tv utan hittar på annat på kvällar men det är orimligt att jag ska behöva vara i ett annat rum för att han ska få känna sig ensam? Jag har bett han prata med mig när han känner att han behöver egentid för att kunna agera men han tycker inte han ska behöva säga det utan bara ge han det?
Jag själv känner bara olust över att jag ska behöva ta ansvar över hans känslor och agera precis som han vill och börjar tröttna, även om jag älskar honom otroligt mycket tar det så extremt mycket på mig när vi gång på gång fastnar i detta med egentiden som aldrig är tillräcklig. Han har fastnat så mycket i tanken på egentid att vi aldrig gör något tillsammans längre, knappt som familj och verkligen inte ensamma. Jag har bokat en spakväll till oss snart för jag saknar att göra något ihop och han verkade inte jättetaggad på det när jag berättade det. För att hålla ett förhållande levande måste man ju mata det med känslor som är bra men han verkar inte vilja detta längre och inte förstå det heller när jag pratar om det.. Är mitt förhållande dött? (Förmodligen) kan jag rädda det? Bör jag rädda det eller gå vidare?
Hur mycket är tillräckligt mycket egentid? Hur hanterar andra som är varandras motsatser med egentid såna här situationer?
Jag har miljoner frågor som jag hoppas ni kan hjälpa mig med.