Låter ni era tonåringar bestämma…

Hahaha skojar du?!  Skulle aldrig falla mig in att låta någon annan diktera hur jag ska sköta mina relationer eller ha folk sovandes hos mig. Jag utgår då från att vi snackar om en fullt normal person som inte är destruktiv eller otrevlig. Det är väl en sak om det knappt gått någon tid alls men ett par månader efter att barn träffat ens partner ska det vara helt ok.

Hmm, jag är inte i den situationen, men generellt skulle jag tänka att jag är vuxen och bestämmer, men att även tonåringen bor i hemmet och måste få vara med och säga sitt. Så jag skulle nog resonera mig fram till en modell som passar alla inblandade.

Jag har också varit i tonåringens sits, och inte bara en partner, utan ett ganska stort antal som kom och gick i mitt hem under perioder. Det var en jobbig tid och skulle helst inte utsätta mina barn för liknande. 

Den som inte skulle få vara med och bestämma är den nya partnern. Utan de som bor i hemmet får säga sitt först.

Om jag hade varit tillsammans med någon i ett år och personen även umgåtts och lärt känna mina barn så hade jag blivit bekymrad om de uttryckte att de inte ville att partners skulle söva över eller stanna kvar utan mig närvarande. Det handlar mer om det än huruvida tonåringar ska få bestämma över mitt förhållande.

Under den sena tonårsperioden så delar du hem med en nybliven vuxen person. Givetvis behöver ni diskutera vad ni båda är okej med. 

Vänd på det. Din tonåring skaffar partner som sover över. Tonåringen börjar jobba/skolan tidigt och partner är kvar hemma hos er till denna börjar arbeta/skolan senare på dagen, eller stannar kvar till tonåringen kommer hem. 

Är du okej med att tonåringens partner är ensam hemma hos er? Då är det okej att din partner är det också. Och tvärtom. Samma regler gäller. 

Kom ihåg att hemmet även är din tonårings hem. Du är förälder men ni är även hemma-kamrater. Allt för ofta känner sig tonåringar sig som inneboende hos en förälder i den sena tonåren, speciellt om man bor i ett hus/lägenhet man inte växt upp i. 

Skapa regler tillsammans och var lika noga med att följa. Partnern har inget att säga till om i detta, han har sitt eget hem. Den dag ni flyttar ihop så har ni en röst till att ta hänsyn till, men inte än. 

Hemmets trygga vrå ... för alla hemmaboende!

Kan ju förtydliga att vi inte har detta problem hemma. 

Tänker lite som så att om man har tonåring hemma som absolut inte vill ha förälders nya partner hemma så borde det vara en typ av red flag.

 

Kring partnern eller barnen...? Det finns många tonåringar som bara är onödigt tjuriga eller otrygga eller bara inte vill dela sin förälder med en ny vuxen. En del kan vara rent bortskämda eller vana vid att få bestämma alltför mycket i hemmet. Så nej, det måste verkligen inte vara en röd flagga kring partnern.

Det beror ju lite på situationen också. Bor man litet så att man "tingas" lyssna på vad som händer i sovrummet? Bor man så att man måste gå upp och sitta i köket med den nya och känna sig obekväm? Är den nya engagerad och intresserad i tonåringen eller mest ser den som ett oönskat hinder för relationen med partnern? Är den nya obehaglig eller otrevlig mot tonåringen när föräldern inte är där? Eller handlar det bara om att tonåringen allmänt inte gillar att nya personer kommer in i familjen. 

Finns ju massa skäl som kan göra att upplägget känns mer eller mindre bra för tonåringen. Men att prata och resonera, och lyssna in är det enda sättet att komma framåt. 

Om det handlar om att föräldern skämt bort barnet/tonåringen så är det ju föräldern i sig som är problemet. Om den nya vill vara med och lära känna tonåringen så de alla kan umgås så blir det inte lätt och många kanske drar sig till slut för att det inte fungerar.  

Visst man ska lyssna på barnet/tonåringen men de kan inte alltid få helt som de vill. 

Vad anser du är att skämma bort barnet/tonåringen? Att tonåringen får ha och uttrycka åsikter om hur hen vill ha det i sitt eget hem? 

Jag tycker inte heller att tonåringen aldrig ska få det helt som den vill. Det är ett givande och tagande att leva med andra människor.

Och när det gäller barn så är det förälderns ansvar att ge barnet ett bra hem och en bra uppväxt. Barnen är dessutom i beroendeställning till vuxna, vilket innebär att de vuxna måste använda sin makt med goda intentioner. Att lyssna och ta in barnens perspektiv och låta dem vara med och bestämma över sin tillvaro är en självklarhet.

Sen behöver man prata och resonera så att alla som lever i hemmet kan få ha en så bra tillvaro som möjligt. Och det kan ju innebära att föräldern har en ny partner som sover över. 

Ja, det är ett givande och tagande men om föräldern låter tonåringen få precis som hen vill var gång så är det bortskämt. Om föräldern nya vill lära känna, hitta på saker ihop, sova över etc så tycker ju jag att man som förälder ska uppmuntra och inte bara låta hen få som hen vill. Speciellt då om föräldern är sådan som inte tar hem massa hela tiden utan verkligen ser till att vänta och ta det lugnt så det hinner bli seriöst .

Sen hur det annars ser ut i hemmet är de som bor där som bestämmer. 

Fast vem har sagt nåt om att tonåringen får som hen vill var gång? I så stora frågor som vem som sover och vistas i ens hem så är det rimligt att alla som bor där får vara med och tycka. Och att man åtminstone diskuterar skälen om det nu skulle vara så att tonåringen inte vill ha en förälders partner där. 

Och att uppmuntra att tonåringen lär känna förälderns nya är inte heller samma fråga som vem som ska sova och bo över. 

Jag tycker inte att respekt för tonåringar är att skämma bort. Och jag tycker att en tonåring ska få vara med i beslut som påverkar deras hemmiljö.