Ständig kamp i relationen

Nej, jag tycker inte du överreagerar. Jag skulle ha blivit kall av skräck om jag sett att pengarna var borta. Sånt bestämmer man självklart tillsammans.

Tack för svar.. Ja så känner jag med. Stora beslut (el summor) diskuterar man igenom? Känns jätte märkligt, och att han sen får det till att det är jag som gör fel och reagerar? Och nu inte pratar med mig alls? 

Tror att du kommer få en uppsjö frågor om varför ni överhuvudtaget är ihop.
Så jag ställer den nu, lika bra, varför är ni ihop?

Känslan jag får är att ni bara har varandra i brist på annat och rädslan för det okända, deg att vara ensam.

Visst har du rätt i din fråga. Varit på väg isär många ggr men har terapin nu som sista utväg. Vi har inte kunnat prata med varandra alls, nu går det när vi är hos terapeuften, men inte hemma. Från samma stad, känt varandra sedan tomåren. Varit tillsammans i över 20 år. Vill helst inte bryta upp för barnen? men det här med att tassa på tå konstant och verkligen tycka att hans inställning till saker är märklig-också konstant. Googlade eget boende igår..

Nej du reagerar sunt, han borde diskuterat det med dig.

Den som överreagerar är han, antagligen inser han att han gjorde en tabbe men vill inte erkänna det. Har han alltid haft svårt att erkänna misstag?

Han har aldrig fel, offerkoftan på konstant. Jag ringde honom idag och bad om ursäkt bara för att jag inte orkar vara osams. Helt fel jag vet? men han är sur i dagar/veckor. Vi har en tid hos terapeuten om 2 veckor, tänkte ta det då. Men nu säger han att han troligtvis inte kommer att gå dit ngt mer..

Nu vet jag inte vad en skilsmässa skulle innebära för barnen. Innebär det att behöva byta skola, sluta på aktiviteter osv så är det såklart inget lätt beslut. 
Det är svårt att ha perspektiv när man är mitt i något. Mina föräldrar skilde sig när jag var 18-19 år, och det enda jag önskar är att de hade gjort det tidigare. Vad vill du lära barnen? Att man är värd att vara lycklig eller sträva efter att bli det? Att man måste ha en relation, även om man mår dåligt av den? 
Var den vuxna och avsluta det hela. En relation utan kärlek kan man bättre vara utan. 

Ligger mycket i det du säger. Vi har det inte dåligt hela tiden, vissa dagar är det t.o.m. hyfsat bra. Och han är som en i familjen efter alla dessa år, det skulle bli tomt. Men det är alldeles för många av dessa dagar när jag funderar över vad jag/vi håller på med. Och det blir liksom inte bättre, åren går. Jag har så svårt att ta steget bara.. kände att jag bara måste lägga ut här.. få perspektiv och syn på allt från människor som inte känner oss..  men det är så många av dessa händelser, varje el varannan månad iaf. 

Det går nog att hitta två små lägenheter (1-2or pga väldigt dyrt område i Sthlm)  så det blir en ordentlig omställning i så fall, och det är väl inte drömmen direkt-att bo på 50 kvm som 50+ med två pojkar som snart är tonåringar båda två. . Men de skulle kunna gå kvar på skola och aktivitete?

Vad betyder 'Vi sparar till kisen' ? Ar det 'kidsen' eller 'krisen' eller...?

Man bor väl diskutera pengaöverföringar i de summorna, men om du inte tror det handlar om att han försöker spendera dem eller lägga beslag på dem ensam, skulle jag ta det med lite ro.

Vilka andra saker kan ni vara oense om? Att flytta in på 50 kvadrat vardera med två snart tonårspojkar kan jag inte se som optimalt. Om ni inte tar en pojke var.

Det skulle vara kidsen 😅. Jo, så kan det ju vara. Överreagerade inte men sa att jag gärna ville vara med i de besluten, tex som när det rör placering av barnens besparingar.  Då blev det inte bra. Han skulle aldrig mer göra något för mig och sa att jag hade sjukligt kontrollbehov. Det här vara bara ett exempel, tyvärr kan vi inte prata med varandra om något viktigt alls. Jag kan aldrig ta upp något som skaver, för då blir det krig. Man får inte säga något, bara tassa med. ?Man ska inte kritisera varandra? enligt honom. Men prata om det som behöver pratas om måste man ju?. Jag har eg svaren själv? liksom någon även skrivit ovan, men behöver nog se eländet i skrift. För att se hur illa det är. 

Nej det känns förstås inte bra, men dessvärre finns inte andra alternativ om vi ska försöka bo kvar i området så de får behålla kompisar, skola och aktiviteter. Och dela på dem är absolut inte ett alternativ..kanske att det går att få råd med en liten trea. Men det är svårt. Priserna är galna?