Min mamma är så ensam

Tror faktiskt inte du direkt kan hjälpa henne med det. Tycker inte det känns speciellt snällt alls och påpeka för henne att hon saknar vänner, nu blev hon ju dessutom ledsen. Vad ska hon göra liksom? Hon hr förklarat att arbetskompisarna inte vill träffas privat. Hon går ändå och tränar och gör saker själv vilket är bra. Ibland går man liksom acceptera och vara glad för det man har, sin familj som hon har och inte haka upp sig på det man saknar. Kanske hon kommer träffa nån väninna i framtiden men är säkert inget du kan påverka.

Jag har nog när jag var yngre tänkt att det beror på henne. Förstår nu att det är svårt att bli emottagen i andras gemenskap. Jag vet att mina föräldrar tidigare bjöd hem andra men vi har inte blivit bjudna tillbaks. 
Tycker synd om henne. 

Jag är runt 30 själv och har bara några få vänner. Det är jättesvårt att hitta nya vänner som vuxen! Jag tycker inte du ska påpeka för henne att hon inte har några vänner, jag skulle själv bli jätteledsen av att höra det även fast jag redan vet om det. Det finns inget du kan göra, låt henne vara! 

Ja det är inte enkelt att skaffa vänner i vuxen ålder. Jag flyttade också för kärleken i unga år och har i och för så g skaffat en och annan vän sådär via jobb och skola men man umgås ju knappt aldrig. Blir nå telefonsamtal i månaden. Tänker mig att det kan ha med avstånd och göra också. Vi bor i Stockholm och det är så utspritt, hade önskat man haft nån och bara kunnat promenera hem till. Sen har jag en barndomsvän men vi ses ju typ aldrig. Med facit i hand hade jag inte flyttat utan krävt att han skulle ha flyttat och hållit i barndomsvännerna. lite mer men å andra sidan man vet inte ibland växer man ifrån varandra också. Hur är det med din pappa? Har han vänner? 

* Barndomsvännen bor 70 mil annars tror jag nog vi skulle ses mer

Ja, han har vänner och de flesta har fruar och sambos men de umgås inte tillsammans. Det är bara männen som ses. Det är folk från hans barndom och ungdom mest. Mamma har kvar några från sin ungdom men de ses aldrig utan skickar sms ibland på ex födelsedagar. 

Det är nästan samma avstånd för min mamma. 

Nä jag undrar just hur man  liksom får gemensamma vänner med partnern att umgås med om det inte varit så från början? 

Jag tycker att det är konstigt att min mamma inte lärde känna dem när hon flyttade hit men hon har sagt att ingen var intresserad. 

Kunde vara jag som är TS mamma.
Är skötsam, omtänksam och ganska rolig så folk gillar att hänga med mig, har bara svårt att släppa in nya människor.
Har jobbarkompisar, men det räcker att umgås med dem på jobbet.
Förr när ungarna var yngre fanns det ingen tid eller ork att hitta egna vänner, fritiden fylldes ändå av aktiviteter och andra vuxna att umgås med.
Tänkte jag skulle skaffa mig en hobby/gå någon kurs.

Varit där själv. hade massa vänner förut, festade och hade roligt. senare fick jag barn och flyttade iväg. har kvar vissa gamla vänner. första tiden var jag väldigt ensam. Senare började jag på universitetet fick vänner där. men brutit med vissa för vissa va faktiskt inte bra vänner. funderar mer på hur jag fick kontakt med andra. På biblioteket. då pratade jag med andra mammor. blev nära vänner. på en förening fick jag vänner. på krogen. i kyrkan. i kvarteret via föreningen. 

Brukar funka bäst att engagera sig i lokala föreningar och hitta gemensamma beröringspunkter. För mig har det varit barnen men kan lika gärna vara träning, livsåskådning, något intresse man vill prova med någon. Att våga ta ett initiativ. 

vis jobbet tycker jag det är svårt för dels är det ganska stressigt och kan vara ganska speciella typer där. roliga och sköna att umgås med där men ingen man orkar anstränga sig för utanför jobbet. för mig handlar det ofta om att de är i samma ålder men inte har barn och ganska omogna i kombination och jag är ganska trött och går inte ut och festar ofta exempelvis eller är begränsat hur spontan man kan vara. 

men tänker hon borde börja engagera sig i någon lokalförening och kanske skriva på något forum, prova någon ny hobby etc. 

Låter som min mamma. Märker hur ensam hon blivit nu när hon inte behöver vara med oss barn i samma utsträckning. Hon träffar inte andra föräldrar osv 
Hon tränar och går olika kurser och berättar om människor hon träffar där. Brukar fråga om hon ska träffa dem utanför men då skrattar hon bara och säger att det inte går. Varför inte testa. 

Kanske hon har en ung hemlig älskare, som hon inte vill at du eller nån ska veta av.

Jag är lite som din mamma fast jag valde bort mina vänner i 20 årsåldern. Jag har många bekanta men ingen Jag ringer och tjabbar med. Mig gör det inget, jag är rätt nöjd med det. Det var tråkigt att din mamma blev ledsen när du tog upp det med henne, då kanske hon tycker det är lite jobbigt att det är så.