Hur skulle du ta det?

Inget konstigt med det, var och en får väl känna som hen vill kring sex. Eller tycker du att det finns en gräns, att efter si och så många månader så har man rätt till eller den andre " är skyldig" att ge en det.
Jag skulle ligga lågt i början, sen (om jag kände så) vara tydlig med mina önskningar min längtan och mina förväntningar så att det fanns rimliga förväntningar inför fysiskt möte.
Annars är risken att hen vill ta det lugnt medan du inför varje tillfälle bygger upp en förväntan som inte kan mötas utan faller pladask. Är du då förberedd på det så kan det ju vara bra. Tänker jag. 

Skulle inte vara i en sådan relation överhuvudtaget. Bara röda flaggor. Ohälsa, långdistans, göra slut och tillsammans igen, inget sex vid träff. 

Kiss=svid!

Den relationen låter ju helt död i mina öron. Man har liksom sagt att man är ett par men i praktiken är man inte det. Har man inte setts på ett helt år trots att distansen inte är värre än att man kan åka över en helg, kan jag omöjligt se att det är en levande relation och att man faktiskt är kära i varandra.

Men det är jag och min syn på relationer. För en annan kanske det är helt normalt.

Som att personen gärna vill träffas då det är en trevlig person att umgås med. Men vill inte vara otrogen mot den som personen har ett förhållande med som bor nära.

Om det är en man så kanske han är rädd att bli anklagad för tex våldtäkt av den psykiskt instabile parten

Jag skulle tilka det som att jag är väldigt singel och kan ha sex med någon som vill ha sex med mig istället. 

Svara utifrån att det är ett förhållande ni faktiskt vill bygga på. Att andra tycker det är dött är inte applicerbart.

Frågeställningen gäller just att det inte blir sex när ni ses nästa gång.