Trivs inte på jobbet

Samma här.
Jag har olika kurser och olika korta jobb i bagaget. En typisk hoppjerka. Vad gör man? 
Tyvärr har jag lidit av väldigt dåligt fysiskt och psykiskt mående i mitt liv, så det är nästan omöjligt att komma ikapp. 

Jag har ingen färdig utbildning heller, utan bara lite kurser i olika ämnen på universitetsnivå.
De dagar jag ska jobba kan jag knappt sova kvällen innan på grund av oro, så jag lider av enorm sömnbrist, vilket påverkar min arbetsförmåga, och mitt mående överlag.

Jag tror både du och jag behöver hitta något jobb som är lagom utmanande och gärna ligger inom intresseområde/våra styrkor för att orka härda ut.... 
Det är tyvärr svårt att hitta rätt ställe, men jag tror det kan bli bra om man hittar rätt yrke/rätt arbetsplats/rätt arbetsform.
Har du provat prata med en studie- och yrkesvägledare, de kanske kan ge bra tips efter just din utbildning/erfarenhet och personlighet?

Då tycker jag du söker alla jobb som intresserar dig.
Antingen hittar du något och gör du inte det så kommer tiden gå och helt plötsligt är du expert på det jobbet du har nu.

Det är lätt att man känner sig lite avig om man inte tycker man behärskar sitt jobb. Det har hänt mig flera gånger. Men helt plötsligt kan man det bara.

Skönt (men tråkigt) att det finns någon mer där ute som är i liknande sits. Just nu har jag lyckats klämma in en fot bland drivna, högpresterande människor men jag passar liksom inte in. Alla lever "flashiga liv" och jag bor minimalt och sover på en hård bäddsoffa .. känner bara att jag överlevt så länge på arbetsplatsen tack vara en äldre kollega. Hade jag varit ensam hade jag fått sparken direkt för kompetensen räcker inte (har inte fått rätt förutsättningar/upplärning). 

Låter inte bra att du inte kan sova innan du ska jobba... Har du undersökt vad det är som orsakar sin stress inför jobbet?
Senast jag gick till en studievägledare rekommenderade hon mig att bli... Studievägledare. Haha...

Du kan säkert steg för steg bygga upp ett bekvämare hem. Om du inte har råd att köpa ny säng eller plats för en säng, så kanske du ändå kan köpa en tjock bäddmadrass som är bekväm för att göra bäddsoffan mjukare? Bara ett tips.

Jag har själv en för hård säng, men med en väldigt tjock "Wellpur"-madrass (Memory-foam) på plus en vanlig bäddmadrass över, så får jag inte ont av sängen.
Den är bekväm nog att sova i, min sömnbrist beror mer på att jag oroar mig istället.

Jag vet att min stress beror på dåligt självförtroende. Jag oroar mig för att göra fel så pass mycket att jag blir liksom paralyserad. När jag väl gjort något fel, eller något "inte bra nog" så kan jag tänka på det i evigheter sedan. 
Jag är rädd att bli negativt bemött och tänker typ att alla hatar mig eller tycker jag är i vägen och fel liksom.
Om ingen sagt något positivt uttryckligen om mig, så tänker jag att de typ hatar mig.

Vad tänker du om studievägledaryrket då? Det verkar väl intressant? 

 Jag tror att du gör dig själv en otjänst om du förväntar dig/hoppas att hitta det perfekta jobbet. Du skriver att du har flera olika utbildningar, men aldrig riktigt trivts, så det låter som att det kanske ligger mer hos din personlighet, än att det egentligen är något fel på jobben. Kanske tillhör du den kategorin av människor som inte tycker att sitt jobb är jättekul, utan står ut med sitt jobb för att istället göra roliga saker på fritiden.

Jag kan tänka mig att det tär ganska mycket på både självförtroende och arbetsmoral att känna att man egentligen inte har kompetens för sitt jobb. Det tänker jag att du behöver aktivt ta itu med. Har du inte fått rätt upplärning på ditt nuvarande jobb, är det chefens ansvar, inte ditt. Du kan, förhoppningsvis, gå till din chef och berätta att du skulle önska ordentlig upplärning på det eller det, så får chefen se till att du får denna upplärning, eller tilldela dig arbetsuppgifter du har kompetens för. Har du en bra chef, kanske du ska vara öppen med att vissa bitar av ditt jobb är ointressanta. Beroende på vad du jobbar med kanske det går att byta ut dessa arbetsuppgifter mot andra som du tycker är mer spännande?

Något i ditt CV eller utbildning måste det ju ha varit som gjorde att du fick ditt nuvarande jobb. Jag förutsätter att du inte satt och ljög på arbetsintervjun/i ditt CV.

Kanske en "unpopular opinion" men jag tycker du ska härda ut ett par år till och försöka ändra din inställning istället. Dels så ökar det förmodligen sannolikheten att du får ett jobb som passar dig bättre på lång sikt ("hoppjerka-CV" med många korta anställningar och karriärbyten är big big red flag för rekryterare och sorteras ofta bort - långa anställningar och stabilitet är viktigt att visa särskilt i din ålder). Dels kanske det ger en ökad disciplin och förståelse kring huruvida de krav du ställer på jobbet är rimliga, och kanske bättre självförtroende rent av när du lyckas bryta "hoppjerka"-mönstret och lära dig det som känns svårt nu.

Jag tror också det har med min personlighet att göra. Min dröm är att få arbeta på distans, helt hemifrån, eftersom jag trivs som fisken i vattnet i mitt hem och gärna arbetar hårt men det är ju lite som att vinna på Triss om man får en sådan tjänst. Jag känner liksom bara att människor tar min energi.. det är inte min grej att socialisera helt enkelt.

Jag funderar på att gå ner mer i tid (har småbarn), för att stå ut med dagens arbete så jag slipper sitta stressad som arbetslös och samtidigt kan jag då aktivt söka annat arbete som kanske passar mig bättre..