Mindre lån vs mer sparat

Aktier är bättre så länge du inte behöver pengar de närmaste åren.  Vet du med dig att du behöver pengar inom 1-2 år så finns det en risk att du måste sälja aktier när börsen går dåligt.

Ingen vet hur börsen går i framtiden. Mkt beror på tidshorisonten. 

I ert fall hade jag inte betalat av lånet utan fortsatt investera på börsen. 

Vid en skilsmässa spelar det ingen roll var pengarna finns. Men självklart påverkar både börsen och bostadsmarknaden hur mkt pengar totalt ni kommer att ha. Och det är svårt att sia om. 

Sedan handlar pengar mkt om psykologi. Alla mår inte bra av att ha pengar investerade, andra tar för stora risker för de har ännu inte upplevt en krasch. 

Men jag tycker rent generellt att man inte ska ha alla sina pengar i bostaden. 

Jag ogillar generellt att ha lån. Men samtidigt så har lånet "köpt" en flexibilitet i att frigöra kassa. Om du tömmer det kapital du har och betalar av lånet, så måste du fråga banken nästa gång du ska köpa bil, husvagn, sommarstuga eller annan kapitalkrävande vara. 

Får man låna till en bil så är räntan högre än vad samma summa kostar i huslånet.

(Men det betyder inte att man ska behålla lånet och göra slut på sparpengarna. Jag menar bara att det kan vara en buffert som man helt själv bestämmer över. Dessutom kan smart sparande ge mer avkastning än vad bolåneräntan är.)

Ju äldre du är desto viktigare blir detta. Runt pensionsåldern så stryper bankerna till möjligheten att låna rejält. 

Det är en filosofisk fråga: hur ser man på att vara skuldsatt?

Idag är det fullständigt normaliserat att en individ har miljoner kronor i lån som han*/hon aldrig kommer att betala tillbaka

I en annan värld finns det ett egenvärde i att inte vara skuldsatt (och därmed också frigöra hela sin inkomst för att spara eller investera eller vad man nu vill)

Rent matematiskt så är det bättre att ha pengarna investerade och få 7% avkastnng och betala 4% ränta till banken och behålla mellanskillnaden själv, detta förutsätter att börsen går upp (vilket det såklart aldrig finns några garantier för) under denna perioden och det är väl minst 5år för att ha hyfsade odds på sin sida men gärna +10år. Då gäller det om man investerar i en bred global indexfond. 

Emotionellt är det ju bättre att amortera bort skulden och det är 100% riskfritt

Sen är det ju inget som utesluter att man kan göra både och, investera en del och amortera en del.

Ang bättre eller sämre vid skilsmässa är en bra fråga, det är alltid bra att lägga nån tusenlapp på att få rätt svar hos en jurist när det handlar om så stora summor.

Tack för alla intressanta svar.

Det är i alla fall 15-20 år kvar till pension så att man inte får lån då känns inte som en superaktuell fråga just nu. Hade man däremot varit i 60-årsåldern är det definitivt nåt att ta i beaktande i alla fall om man bor i hus och saker behöver renoveras eller bytas ut. Billån är inte riktigt vår grej. Vi köper begagnade bilar på strax över 100 tkr vanligtvis och dom betalar vi direkt.

Det jag funderade på vad gäller huslån och skilsmässa är fördelningen på huset och då hur mycket som är avbetalt och hur det kan spela in. Det här gäller så klart bara om en bor kvar i huset för säljs det delas det så klart rakt av utifrån vad det faktiska försäljningspriset blev och då antar jag att respektive person också väljer att betala av vinstskatt direkt eller skjuta på den genom att lägga in pengarna i nytt boende (förutsatt att det inte kostar mindre). Tänkte att en hel del folk skiljt sig och i vissa av dessa fall så kanske dom upptäckte nån fördel/nackdel med högre eller lägre lån kontra mer eller mindre sparat. Sparade delen är ju lätt att dela på. Fast det är väl mest vilket fiktivt huspris som sätts och sen hur man kommer överens om vinstskatt som kanske hänger kvar sen tidigare husförsäljningar som avgör. Sen får jag hela tiden för mig att det är fördel att ta över huset för man får tillgodo värdet som tillhör ens andel men det kanske är ett feltänk från min sida.