Han respekterar inte mitt nej

Han tror att du tackar nej för att du inte vill vara honom till besvär. Inte för att du inte vill egentligen. Genom att insistera och "bestämma åt dig" tror han att han är snäll och utan att ge dig dåligt samvete eftersom du inte krävt hjälp utan faktiskt försökt avbe hjälp.

Det är rätt vanligt att kvinnor agerar och tänker så, sällan män men det är väl samma sak egentligen. Poängtera att du inte vill ha honom där, det är inte för att vara artig du vill inte ha honom där bara. 

Fungerar inte det heller, att han tror att du faktiskt vill ha honom där ändå, måste du bli elak och säga riktigt taskiga saker. Såra honom ordentligt och göra slut. 

Han borde inte ha anledning att tro det, jag är inte den som säger saker jag inte menar. Han vill nog bara så gärna att jag ska vilja ha honom där.

Varför är du fortfarande ihop med honom? 

Föreställ dig (bara för en liten stund för det här är ett stört sätt att tänka) att han är din mamma. Du är ett barn som behöver hjälp med något men vill inte ha din mammas hjälp säger du. Din mamma kommer insistera på att hjälpa dig ändå annars kommer du ramla och slå dig tror hon.

Det är ungefär det sättet din pojkvän tänker i den här situationen. "Du är inte min mamma!" Blir därför lämpligt att upplysa honom om.

Ta inte detta på fel sätt. Men ska du verkligen vara i en relation?

Jag är precis som du, och vi är rätt ovanliga som kvinnor. Eftersom kvinnor ofta söker tröst hos män. Och relationer handlar mycket om att stötta varandra och finnas där för varandra etc. 

Vi är extremt självständiga och löser saker själva. Vi vill inte ha någon hjälp. När man klarar av detta så pass mycket. Blir man oberoende av andra människor. Då har man inte direkt ett behov att behöva vara älskad och vara med någon.

Jag låg på sjukhus själv, efter en olycka. Och ville bara vara ifred. Vid den tidpunkten var jag involverad med en kille. Jag tyckte om honom. Men han ringde konstant och ville komma på besök hela tiden. Det blev för mycket för mig. Jag slog av helt. Och slutade svara på hans kontakt. Som kvinna kände jag mig rätt oattraktivt med. Med skador. Det är ett väldigt sårbart läge att vara i. Jag behövde få återhämta mig själv på egen hand. Jag antar att du känner något liknande 

Men snälla, avsluta med denna kille innan du krossar honom totalt. Han behöver någon som är mer som han själv.

Med det sagt, jag förstår dig helt. En relation nu kanske inte är optimalt.

Ni framgår det inte hur länge ni känt varann,  men är ni något så när förtrogna tycker jag inte att du ska tacka nej. Du vet inte i nuläget vad du behöver hjälp med, handla, städa, hämta medicin och inte minst lite sällskap.                                                                                                                                                                                          Alltid bra med ambitionen att klara sig själv, men du vet ju inte 
I vilket skick du är när du kommer hem. Jag tycker i motsats till många i tråden att du ska ta emot hjälpen. Det kommer att knyta er närmre varann också. Detta förutsätter att man är så pass bekanta att man vågar visa sig sårbar.

Har du någon annan som kan hjälpa dig efter operationen eller hur hade du tänkt klara av allt du inte kan ?

Att helt avstå hans hjälp låter märkligt för mig . Jag kan fatta att du inte vill ha honom springandes hos dig hela tiden men varför inte ta emot LITE hjälp? Handla mat, hämta mediciner eller gå ut med sopor en gång i veckan?  

Eller vad handlar det om egentligen? 

Varför vill du inte ha hans hjälp?

Min mamma ställer upp om jag behöver.

Jag vill inte ha honom här för jag är övertygad att han skulle ge mer stress än något annat. Han är stökig och alldeles för på för att jag ska orka med honom på heltid, ens för en begränsad tid. Jag älskar honom, men har gjort klart att vi aldrig kommer flytta ihop. Han får acceptera det eller lämna mig, men jag tänker inte ge vika på den punkten. Vi har varit tillsammans i drygt 2,5 år.

Och vi tar hand om och stöttar varandra i vardagen, men när det gäller något där jag kommer vara så svag och utlämnad som efter en operation vill jag verkligen inte. Jag är skeptisk till att ens ha mamma här, men inser att risken finns att jag inte kommer ha något val.