Killens barn hotar med att flytta

Man "löser" det genom att ha en dialog med den andra föräldern om att ha samma regler i båda hemmen. Då spelar det ingen roll vad barnet hotar med. Dessutom får de faktiskt välja själva var de ska bo i den åldern, men då får man också vara tydlig med gränsen att det inte ska vara något hattande fram och tillbaka som de känner för det, utan isf får de vuxna komma överens om ett umgängesschema.

Det man definitivt ska göra är iaf att hålla på sina egna gränser och regler!

Man måste försöka vara konsekvent och sätta gränser, annars blir det värre och värre då barnen lär sig att det lönar sig att spela ut föräldrarna mot varann. För det är inte alls säkert att den andra föräldern vill/kan ha barnen på heltid.
Å andra sidan är en 13-åring stor nog att välja vem denne vill bo hos, men som någon skrev ovan får det inte bli något hattande där de byter boende så fort de inte får sin vilja igenom.

Blir nog svårt om föräldrarna inte ha samma inställning till vad som är ok och inte. 
Jag hade då inte rättat mig efter mitt ex, det ska gudarna veta.

Först kanske du ska sluta se det som att barnet hotar med det. Utan se det som att den verkligen funderar på det och överväger att inte bo med dig.

Känslor och tonåring absolut men allt behöver inte vara överdrivet. 

Jag hade själv så kallat mkt känslor. Skrek, smällde i dörrar och höll på. Jag mådde SKIT och ingen förälder såg mig på riktigt utan slet bara ner mig från sängen och skrek åt mig för att tvinga mig till skolan. 

Bra om man ser till grunden till känslorna. Hur har ni det, hur är era rutiner, hur är du som förälder själv med känslor. Barn tar efter. 

Mina frldrsr var ju absolut inte de som hade en stabil grund om man säger så. Ständigt tjafs om pengar, oro och tjafs hemma. Hur blir barnet då, ja såklart likadant.

Det snackades om diagnoser på mig med. Både ADHD, bipolär, autism, osv. Läkarna var tvärsäkra på det. Andra höll inte med. Npf utredning gjordes och jag hade ingen diagnos överhuvudtaget. Jag var utmattad. 

Strrsshormonerna var ju i taket. Vem som helst blir känslofylld då.

Jag blev kallad lat. 

Är allergisk mot de som säger hotar med att göra det och det. Man hotar inte. Man känner så, i stunden. 

Ni behöver nog sätta er ner och Prata. Varför känner du så? Hur mår du? Hur trivs du här hemma? 

 

Och, se på dig själv. Är DU stressad? Hur har DU det? 

Jag lägger inte skulden på dig men se hela familjen. Har ni en bra grund? Hur ser det ut med skärmar (stressande), bes mat och rutiner? Lagom med aktiviteter (inte massa grejer man flänger runt på hela tiden)? Lugn? När var ni senast i skogen, tittade på träd och blommor. 

Ja, osv.

Och det måste man inte heller. Även om man inte är överens med exet så måste man ändå hålla sina egna regler, som jag skrev.

Får de som de vill när de hotar med det? Då är det klart de fortsätter att hota. 

det är svårt. Jag uppfattar det som att hos mamman har dom fri skärmtid och får äta vad dom vill när dom vill.  hon ser inget problem med det. Jag ser inte att det skulle vara lämpligt för mina barn. Min kille vill egentligen inte heller ha det så men är rädd att barnen ska flytta. 

Eftersom barnen är stora nog att välja själv kvittar det väl vad föräldrarna vill? 

Ja om det hade varit tomma hot hade vi väl inte behövt oroa oss. 

Jag och min kille var lugna även som tonåringar men har förståelse för att inte alls är det. Ändå inte lätt att hantera.