Ger snart upp

Ursäkta att det blir väldigt långt*, skulle det stå såklart (:

Det låter som att du har haft ett tufft liv och att "samhället" inte kunnat ge det stöd du behöver.
Har du någon anhörig som du kan öppna upp dig för? Som kanske kan hjälpa dig att göra en plan och stötta dig så du kommer vidare.

Jag är i en lite liknande situation med återkommande depressioner och bollad mella olika vårdgivare. För min del känns det som att jag saknar en verktygslåda som andra verkar ha, som gör att vardagen inte känns så tung och att man kan peppa sig själv till att kämpa vidare. Som att det vore så enkelt om man bara fick en kontakt inom vården som kunde se vilka verktyg jag saknar och ge mig dem. Jag har just nu en teapeut som är bra och jag hoppas att det ska fungera denna gång. Men det får tiden utvisa. 

Ett tips är att hitta musik du tycker om som kan sätta ord på dina känslor eller ge dig energi att kämpa vidare. Kanske måla, skriva eller göra något annat kreativt. Det behöver inte bli bra för det är inte målet, du ska bara släppa ut det som är låst inom dig.

Ge inte upp! Det kommer finnas dagar som är värda allt slit. Du kommer må bättre!

Jag tror att det kommer att bli lättare när utredningen är klar men med tanke på allt du varit med om så förstår jag att du känner dig bortom all hjälp.

Lycka till med utredningen.

Varför inte börja jobba? Om alla vill det, vad är det som säger att det i så fall inte skulle vara gynnsamt för ditt mående?