Vad anses vara ett obeboeligt hem för barn?

Nu pratar vi obeboeligt va ? I så fall så skulle jag säga allt som skulle orsaka att barnet far illa. Mögel som du nämnde innan, bristfälliga elinstallationer men även hål och skit i väggen. Den frågan är väldigt bred då ett barn kan lika mycket fara illa fysiskt av taskig elinstallation men även mentalt om hemmet luktar illa och det finns hål i väggarna och sånt. Jag är väldigt minimalistisk och har inte mer möbler och prydnader än nödvändigt men din frågeställning fick mig att tänka på att jag kanske skulle hänga upp några tavlor på väggarna för att det kanske känns mer trevligt för honom. 

Har du vänt dig till socialtjänsten i din kommun och förklarat läget samt frågat om de kan dela med sig av sina riktlinjer i en sådan situation? 

Ser man till socialtjänstens krav för ett familjehem är det ju ett eget sovrum. En plats där man kan få dra sig tillbaka och vara ifred. Möjlighet att göra läxor i lugn och ro. Detta är det många barn som saknar vilket egentligen då tangera vad som anses skälig miljö för ett barn att få växa upp i. 
Sen får självklart hemmet inte vara skadlig så som mögel. Det får inte finnas brandrisker tex farliga elinstallationer osv. För små barn ska hemmet vara barnsäkert med tex grindar vid trappor osv. 

"...enligt socialtjänstens krav...eget sovrum' De kan väl knappast mena att varje barn i Sverige ska ha ett eget sovrum?! Många delar sovrum. En del familjer är trångbodda. Alla har inte råd med "lyxen" att ha ett eget rum. 

Allt som kan anses vara hälsovådligt: smuts, mögel, vassa kanter, fuktskador, gamla mattor som aldrig regjorts, lortig kyl etc. Hemmet bör också vara tryggt: inga bråk, inget missbruk eller våld etc.

Barn bör också ha eget utrymme från föräldrarna. Är de små kan de dela med syskon men äldre barn bör ha ett eget rum. Det sistnämda är inget absolut mäste men främjar barnets psykiska välmående.

Absoluta minimum måste vara 1) säng att sova i. 2) mat på bordet. 3) badrum. 4) passande kläder.

Sen kan man bygga ut det där med "eget rum", "ventilation", "näringsriktig mat", "varmvatten"...etc. 

Det måste väl inte vara isolerat men normal rumstemperatur; så blir ju dock högre värmekostnader om det inte är isolerat.

Sådant som är skadligt för barnens hälsa

Det är inte skadligt för ett barn att sova på en madrass på golvet men det ar skadligt om det sker i ett rum fullt med kattbajs som inte städats bort.

Det är inte skadligt med ett stökigt barn-rum men är det 12 grader inomhus pga trasig värme i huset så är det skadligt.

Mögel, fukt, trasigt glas, farlig el, trasigt balkongräcke. Sådant.

Det finns inget facit i en bok att slå upp och jämföra utan det blir ju en avvägning från fall till fall

Det handlar om familjehem. Inte så kul att dela rum med okända.

Naturligtvis är delat sovrum rum inget som socialen bryr sig om. 

Jag gissar att man tar ställning till varje fall individuellt. Om barnet får all omsorg och kärlek från föräldrarna som bara är möjligt, de stimulerar en trygg och berikande uppväxt och ser till barnets behov, men av ekonomiska skäl inte kan ordna exempelvis ett trasigt räcke, alla sover i samma rum eller liknande så kanske man kan ha överseende med det i just det fallet. Om barnet däremot har de flesta materiella kraven uppfyllda men det är smutsigt samt att barnets mentala och emotionella behov förbises av vårdnadshavarna finns det kanske större anledning till åtgärder...? 

Sen kan man ju grunna på vad som är säkert, rent och så vidare... En lägenhet med jord och smuts på golvet som aldrig städas och ett balkongräcke som helt saknas och ger en fallhöjd på 1,5 meter hade man ju direkt sett som ett varningstecken. Men jämför med en unge som växer upp på ett lantbruk där det är lort och halm på golvet i större delen av huset, ungen klättrar på balar och maskiner och springer bland djuren, då höjer vi knappt på ögonbrynen. Så säkerligen har social kontext en stor roll i vad som bedöms som lämpligt också. 

Om golvet i boningshuset är fullt av halm och lort och barnen får klättra fritt på jordbruksmaskinerna så hoppas jag innerligen att någon reagerar och ser till att det blir ett stopp på galenskaperna.

Nej det tror inte jag heller. Har själv haft med soc att göra för några år sen eftersom jag hade blivit utsatt för våld i nära relation. Och nej trångboddhet bryr de sig inte om om det inte är extremt. Vi bodde fem personer i en 3:a då, då hade de två äldre barnen iförsej egna rum men yngsta (1
år då) sov med mig i vardagsrummet. Storleken på lägenheten var inget de klagade på alls. 

Däremot reagerar de såklart på om det har förekommit våld och det är ju bra, jag fick hjälp då. 

Jag delade själv rum med två av mina syskon tills jag var 7 år och sen fortsatte jag dela med min syster tills jag var 9-10. Jag tror att äldre barn och tonåringar kan behöva eget men för yngre barn är det oftast inga problem att dela rum. 

Det är tufft att se tillbaka på sin uppväxt och känna att den inte var okej. Har du god kontakt med dina föräldrar idag? Vad säger de om saken?

Jag skulle säga att om barn inte kan ta hem kompisar, inte sköta sin hygien smidigt, inte vara varma, torra och säkra i sitt hem så är det inte okej.

Men det har nog mycket att göra med föräldraförmågan i övrigt och anledningen till sådana brister. Är det på grund av renovering? Eller missbruk...

Som många säger är det ju från fall till fall.. Soc brydde sig inte om din trångboddhet. De har inte bedömt att dina barn farit illa för att de bott så ni har gjort, utan din barn har haft fungerande hemmiljö.

Det är inte trångboddheten i sig som är problemet. De tittar på om barnet far illa eller har problem i sin hemmiljö. För ett annat barn kan trångboddhet varit ett jättestort problem.

Jag har både varit stödfamilj och familjehem åt barn där trångboddheten är stora problem då barn inte har möjlighet till ostörd sömn, möjlighet att få vara i fred, möjlighet att göra läxor osv vilket tillsammans med andra faktor blir stora problem. Det är också väldigt individuellt. Det som är problem för ett barn är kanske trygghet för ett annat. 

Det kan vara rätt äckligt i ett hem utan att jag reagerar men om barnen vanvårdas, inte får mat eller för gammal/möglig mat, har tovigt hår och luktar illa, då måste ju de flesta vuxna som har ett hjärta reagera tycker man.

En släkting är hoarder och hon/hennes barn har fått socanmälan på sig mer än en gång p.g.a. det.  

Ja du har rätt , i vissa fall kan det nog absolut vara ett problem. Och som sagt är det nog oftast bra om äldre barn eller tonåringar har eget rum, så att de kan göra läxor i fred till exempel.

Båda mina äldsta (som var 7 och 16 då) hade ju eget rum, det var bara yngsta som var 1 som delade med mig. Men skulle nog säga att vi var trångbodda och det var inte alltid lätt. Vi bor fortfarande kvar i samma lägenhet men min äldsta är vuxen och utflyttad nu så just nu funkar det bra och såsmåningom när yngsta blir äldre är planen att försöka hitta något större.