Ensamma barn

Har en son på 14 (med ADHD och autism) När han var liten skulle jag aldrig gissat att han hade några diagnoser, han hade flera kompisar som han lekte med och han var hur framåt och glad som helst. 

Tills han började Förskoleklass! Där och då vände allt! Han blev skolans ?problembarn? och det blev i princip att alla gav honom skulden för allt möjlig, vare sig han gjort något eller inte. Han passade väl inte riktigt in i skolmiljön och på den skolan fanns ingen som orkade med sådana barn och situationen blev bara värre och värre. 

Till slut i mellanstadiet fick han möjlighet att byta skola och då vände det till lite bättre. Men det bästa de kunde göra var att sätta honom i ett enskilt rum och jag tror att där någonstans i ensamheten så tappade han all motivation för skolan. Nu går han i en liten grupp på en resursskola. Där har han gått i tre år men de har trots goda förutsättningar inte lyckats få honom alls motiverad till skolarbete. Han har knappt betyg för att komma in på något gymnasium och det oroar mig.
Men det som oroar mer är att han på senaste tiden verkar må dåligt av ensamheten, han har inga vänner alls kvar. Det finns en kille på skolan som han umgås med där, men ingen på fritiden. Han sitter bara och spelar eller ser på serier ensam på sitt rum. Han är ofta sur och lättirriterad och vill sällan hitta på något med oss i familjen längre heller.
Har försökt få honom att börja med någon fritidsaktivitet men inte lyckats hitta något som han vill prova.

Blev långt?men någon som har haft liknande situation med sin tonåring som kan tipsa om något bra sätt att komma ut och hitta någon vän kanske?