• Anonym (Obstinat)

    Vill inte bli igångsatt

    Förstår att många säkert blir hysteriska över detta, men jag vill inte bli igångsatt än. Tvärt emot vad vården tycker. Är i v. 41 och nu tycker de att det är dags. Ingen har frågat om mitt önskemål eller åsikt utan skulle helt sonika schemalägga igångsättning när jag fick hejda läkaren och säga att jag hellre inväntar en naturlig start. Fick respit till lördag (v. 41 + 5).

    Det finns ingen som helst medicinsk indikation utöver statistik och det (ursäkta, men ganska godtyckligt) satta BF. Alla kontroller är gjorda och barnet i magen och jag är båda pigga och friska vad de kan se. 

    Jag vill vänta till början av nästa vecka (som ju enligt tidigare riktlinjer hade varit helt okej). Ge det en ärlig chans. Men, kommer man bli tvingad eller automatiskt orosanmäld efter födseln för att man nekat vård innan? 

  • Svar på tråden Vill inte bli igångsatt
  • Anonym (a)

    Varför riskera något när det enligt den nyliga studien inte är bra att vänta för länge?

  • Anonym (du bestämmer)

    Du bestämmer över din egen vård. Än så länge finns inget barn att orosanmäla för det är bara du som är en person i juridisk mening. Det är en annan femma när barnet väl är fött. Då finns det två personer. Berätta för vården hur du vill ha det, sakligt och lugnt. Du är informerad om riskerna och du kan fatta ett informerat beslut. Det är din rätt.

    Efter att mitt andra barn föddes ville barnläkaren att vi skulle stanna på BB under natten. De ville kolla status "en gång per dygn" avseende andningsfrekvens, hjärtfrekvens och allmäntillstånd. Då jag själv jobbar inom vård ansåg jag att jag kunde ha minst lika bra koll hemma (räkna AF, lyssna på hjärta osv) och jag ville optimera att få igång amningen i min trygga hemmiljö. Barnläkaren gav sin rekommendation men informerade också om att vårt beslut inte skulle leda till någon typ av konsekvens i form av orosanmälan eller liknande. Barnmorskan gav oss samma info men sa också att hon förstod min tanke kring amningen och kunde se båda sidor. Vi åkte hem, jag vakade under natten och höll koll, allt gick fint. Amningen kom igår på bästa sätt, antagligen delvis pga att jag kände mig tryggare hemma än på BB.

    Summan av kardemumman är att man kan tacka nej till vård för egen del. För sitt (födda) barn kan man tacka nej till vård till en viss gräns och om man undrar var denna går så kan man fråga rakt ut och de kommer att ge ett rakt svar om tex om det är grund för anmälan eller ej. Ibland vet inte vården bäst i det enskilda fallet, med har kunskap om vad statistiken säger.

  • Anonym (Anonym)

    Jag vet inte hur riskerna mellan att gå över bf och bli igångsatt är.

    MEN jag har blivit igångsatt. När jag var ung och okunnig. Låg i 3 dygn med värkstimulerande dropp som höjdes mer än vad den bör, och det var det värsta jag varit med om.

    Har några i min närhet där barnet genom just igångsättning fått hjärnskador utav syrebrist och läst många sådana exempel. Jag födde en frisk men slö bebis med akut kejsarsnitt, och är otroligt tacksam för ett friskt barn trots riskerna. Hade aldrig rekommenderat någon igångsättning, både risk för hjärnskador på fullt friska barn samt är risken för kejsarsnitt stor.

  • Anonym (Obstinat)
    Anonym (a) skrev 2025-02-12 15:21:05 följande:

    Varför riskera något när det enligt den nyliga studien inte är bra att vänta för länge?


    Jag har läst hela SWEPIS-studien, samt utvärderingar av de ändrade rutinerna, och ställer mig inte helt okritisk till det hela. Det finns många svagheter med studien som egentligen hade behövt utforskas närmare. Jag tycker att man bör göra en risk-/nyttabedömning i de individuella fallen och lyssna på patienten, hellre än att behandla alla blivande mödrar efter samma mall och riskera alla de komplikationer som förknippas med igångsättning, och därmed frånta kvinnor chansen till den förlossning som de önskar och förtjänar. 
  • Anonym (Obstinat)
    Anonym (Anonym) skrev 2025-02-12 15:50:55 följande:

    Jag vet inte hur riskerna mellan att gå över bf och bli igångsatt är.

    MEN jag har blivit igångsatt. När jag var ung och okunnig. Låg i 3 dygn med värkstimulerande dropp som höjdes mer än vad den bör, och det var det värsta jag varit med om.

    Har några i min närhet där barnet genom just igångsättning fått hjärnskador utav syrebrist och läst många sådana exempel. Jag födde en frisk men slö bebis med akut kejsarsnitt, och är otroligt tacksam för ett friskt barn trots riskerna. Hade aldrig rekommenderat någon igångsättning, både risk för hjärnskador på fullt friska barn samt är risken för kejsarsnitt stor.


    Det beror på om man går på studien de nya riktlinjerna är baserade på eller utvärderingen av dem. Egentligen ökar perinatal dödlighet redan från 40 + 0, men i studien gav igångsättning i v. 41 = 0 döda barn, jämfört med kontrollgruppen (v. 42) som gav sex döda barn. Detta är dock tre gånger så högt som det samtidiga riks-snittet, när standard var att vänta till v. 42. Så det finns en risk att slumpen också avgjorde antalet. Det var dessutom lägre när man korrigerade för medfödda defekter. I Stockholm, som då hade som rutin att monitorera graviditeten från v. 41 med bland annat ultraljud, syntes ingen skillnad, vilket kan indikera att det mer handlar om att tidigt upptäcka risker än att sätta igång förlossningen som är avgörande.

    Utvärdering efter ändrade rutiner har gett resultatet att de nya riktlinjerna ger en skillnad i perinatal dödlighet på 0,4 promille. 

    Om man, utöver just dessa studier och riktlinjer, väger in att moderns vikt och ålder också har betydelse för risker för perinatal dödlighet, samt att BF ändå har en relativt stor felmarginal, så blir det i min mening ännu mer absurt att man mer eller mindre tvingas till igångsättning oavsett vad. 

    För precis som du säger så är det väldigt mycket negativt förknippat med igångsättning. Och jag har varit benhård med att jag vill ha minimalt med interventioner under min förlossning. Något som känns omöjligt i samband med en igångsättning. 
Svar på tråden Vill inte bli igångsatt