Ni som aldrig fick ta hem kompisar

Fick fick jag nog men jag ville inte. 

Vem vill visa upp en sunkig trea med en styvfar som inte jobbar, bolmar pipa hela dagarna, sitter uppe på nätterna och har spritproblem?

Min mamma var psykiskt instabil och knaprade piller och drack alkohol. Så jag visste aldrig i vilket sinnestillstånd hon var i och hur hemmet såg ut.

Det var inga problem för min del men man kan ju tänka sig att det kan vara på grund av att en förälder är sjuk.

Det var inte så att vi var förbjudna men vi undvek det så långt som möjligt.

Mamma var psykiskt sjuk och hade sjuka regler för allt. Ville man ta en frukt, ett glas juice eller smörgås var man tvungen att ringa och be om lov då hon var på jobbet, och ringde man fick man en utskällning för att man ringde och störde henne på jobbet. Hon höll stenkoll på hur mycket mat vi hade hemma och upptäckte hon att det saknades så ställdes man mot väggen och fick invänta straffet. Såna saker är svåra att förklara för vänner och inte minst för vännernas föräldrar som mest bara tyckte att mamma var en sådan fantastisk kvinna som både hade en strålande karriär och i praktiken var ensamstående fyrbarnsmor.

Jag minns en dag när jag och min kompis satt och ritade hemma hos mig, då var vi runt 4-5 år gamla. Jag hade varit jättenoggrann med att lägga ut tidningar och bara använda de minst "kladdiga" pennorna, för jag hade tidigare blivit straffad för att jag råkat smeta krita på bordet. Mamma kom in i köket och tittade på våra teckningar. Min kompis höll upp sin teckning och sa "titta vad jag har ritat till Frida". Och hur reagerade mamma på det? Jo, genom att gå fram till min kompis, slita teckningen ur hennes hand och knyckla ihop den, för att sedan spänna ögonen i min kompis och fräsa "du får absolut inte störa vuxna på det där sättet, nu är jag jättearg på dig!". Den kompisen kom aldrig tillbaka och jag lärde mig redan där att inte ta hem kompisar när mamma var hemma.

När kompisens föräldrar fick veta vad som hänt ringde de till mamma och mamma lyckades på sitt vanliga manipulativa vis att skratta bort det med "men vilka dumheter, den flickan har då livlig fantasi. Det där har aldrig hänt, det förstår ni väl att jag aldrig skulle göra något sådant?".

Om kompisar frågade om vi aldrig kunde vara hemma hos mig istället för att alltid vara hos dem eller på offentliga platser så svarade jag bara "nej, jag får inte för mamma, hon har så mycket med jobbet just nu".

Det var en kort period jag inte fick det. Jag hade dessutom bara en kompis. Tror det var för att de var (med all rätt) rädda för att jag skulle bli gravid.

Hans föräldrar och mina försökte begränsa, övervaka osv. Men jag var bestämd så jag klättrade uppför ett stuprör till hans fönster på nätterna. Sedan gav de upp och jag fick p-stav redan som 13åring.

Tack för alla svar . Beklagar hur endel har haft det ❤️ vårt barn har en kompis som aldrig får ta hem vänner , inte någon och heller inte storasyskonet. Har länge misstänkt något inte stämmer för annars tar man väl hem nån kompis ibland iaf. De får aldrig va där . 

Jag är tvärtom , ser gärna att de är här och alla är välkomna alltid ! Fått jättefin kontakt med barnets vänner och jag tror de uppskattar att vara här och någon som gärna lyssnar .

Jag ville inte ta hem kompisar eftersom vi hade så sjunkit hemma.
Min mamma var (även nu) väldigt kraftigt överviktig och klädde sig fult.
Min styvfar var en äckelgubbe + kollade kyl/frys/skafferi varje ggn man åt ngt.
Mamma var "socfall" och tablettmissbrukare. 
Styvfar jobbade när han kände för det.

Det kan vara att de har en hund/hundar som är aggressiva/osäkra tillsammans med främmande barn. Eller att en förälder sover dagtid pga nattarbete. Det kan vara att en del föräldrar utnyttjar andras hem/tid som barnpassning när de själva vill ha det lugnt och skönt. De hämtar inte sina barn självmant inom normala tider.

För att ungar stökar ner, spiller och kladdar.
Spolar inte på toa, tvättar inte händer och går sedan och tar på saker.

För att någon i hemmet jobbar skift och behöver sova?

Finns hur många anledningar som helst till varför man inte vill ha andras barn rännande hemma hos sig.

Kanske också för att man har ansträngd ekonomi och inte har varken råd eller lust att bjuda på mellis, mat eller annat?

Kanske för att man inte är social och helst vill vara i fred?

Det behöver inte vara något "fel" för att man inte har öppet hus för allsköns traktens ungar.