Den romantiserade bilden av förhållanden håller på att dö ut?

Jag tycker det är bra att man kan lämna lämna en dålig relation. Jag tror ärligt talat inte att folk var lyckligare förr. Men det var svårt för kvinnor att lämna, därför stannade man kvar. 

Är det inte bra? Hellre det än att tvingas leva livet ut med en människa man blev kär i (eller bortgift med) när man var ung och kanske inte alls hade samma drömmar och värderingar som när man blivit äldre.

Ja nu kör man något för stunden när de passar, sen när de går från roligt till tråkig vardag kan ju en lika gärna va själv.

Jag är nog fortfarande så att jag hoppas att hitta någon att dela resten av livet med. Och är jag i en relation så vill jag hellre jobba igenom saker än att lägga benen på ryggen, däremot så skulle jag inte ta massa ski, så är inte min partner villig att göra det så blir det ju problematiskt. 

Jag tycker det är bra att man kan lämna ett dåligt förhållande. Men man ifrågasätter relationer i högre grad idag. Man tänker mer på vad man själv behöver istället och har högre krav. Man klarar inte av vardag då det blir tråkigt etc.

Sedan finns det inget självuppfyllande med att man måste ha en relation och att den måste vara livslång. Jag reflekterar bara över att denna syn, som var så vanlig förr och som fanns med i varenda bok och film, håller på att dö ut.

Sen om det är bra eller dåligt lägger jag ingen värdering i.

Ja det är nog mer ytligt och ombytligt idag än förr, på gott och ont förstås. Tror många missar mycket grundläggande i jakten på någon lycka som de aldrig kommer att finna helt. 

Relationer är riktigt jobbiga ibland och kan  vara svåra. Båda parterna ska vilja exakt samma sak vid exakt samma tillfälle och vara like intresserade av att arbeta emot en fungerande relation.

Son många nämnt är det ju bra att man kan lämna om det är en väldigt dålig relation, kanske rent utav farlig. 
Kvinnor var ju mer utsatta på den tiden när dom i princip inte hade några rättigheter.  Och det var nog inte så lyckligt och muntert alla ggr. Med hemska förhållanden.

Tyvärr ger nog många upp väldigt fort i en relation idag. Man hopps på en quick fix. Jag tror t ex att fenomenet med varannan vecka föräldrar speglar detta lite. Jag ifrågasätter inte att man behöver lämna relationer ibland. Men när det är så mycket av detta. Kan man ju börja undra lite.

Är relationer så pass kassa idag? Varför spricker relationer så lätt? Kanske att saker så som forskning visat att kvinnor blir utbrända och får ta på sig allt med jobb, hushåll och barn. Missnöjet leder till att det spricker? Barn kan väldigt lätt slita på relationer. Ibland tror jag en del vill kompensera och tror att relationen kommer bli ännu bättre om dom skaffar en knodd till. Så blir det istället ännu mer slitningar.

Det är dessa funderingar jag är inne på.

Om man till stor del prioriterar vad man själv behöver i en relation, men samtidigt när en romantiserad bild av ett livslångt förhållande så blir det en omöjlig ekvation.

Jag håller med och vill tillägga att vi lever längre idag än tidigare, vilket gör det till en större utmaning att leva tillsammans livet ut.

Det finns statistik som visar att kvinnor dominerar antalet avslut och den ledande anledningen är att relation är för tråkig.

Sen kan det såklart handla om att mannen inte gör tillräckligt, att kvinnan har för hög nivå på hur saker ska vara, mannen kan inte kommunicera, mannen vill ha det som vanligt medan kvinnan vill utvecklas och förändras. Mannen är våldsam eller någon part har kontrollbehov. Kvinnan är ofta mer social än mannen mm mm anledningarna kan vara väldigt olika.

Vems fel det är att det tar slut är sällan parterna eniga om utan är högst subjektiva.