3 barn (vs 2) i ett längre perspektiv?

Hej!

Vi har två barn, en 5-åring och en 2-åring. Har precis oplanerat plussat, och vi är osäkra på om vi ska ha en tredje. Eller min man är nog mer positiv än jag. Jag känner mig orolig för allt vad det innebär - att man "går tillbaka" från början igen och måste köra bebisår med kass sömn igen, att man inte hinner ge lika mycket tid till alla, att det praktiska blir svårare, att man får mindre tid för varandra med ett till barn, att ett barn blir utanför osv...

Söker därför lite perspektiv på er som har 3 barn, som har haft 3st ett tag. :) Gärna att någon av barnen är tonåring, eller t.o.m utflugna barn.

Hur är det egentligen med 3 barn? Är det mycket jobbigare? Är det värre tonårstid pga många med mycket hormoner samtidigt? Är det fantastiskt med ett till barn så det är en större familj? Hur har det blivit för er, speciellt angående dom saker som jag är orolig för?

Kan tillägga att jag själv är ensambarn, och min man har en bror men de har knappt någon relation. Så våra barn har inga kusiner eller annan hyfsat jämnårig släkt att umgås med regelbundet. Så det lockar lite med ett till barn, så att man blir en större familj och att det finns en till person som barnen kan leka/ha ren syskonrelation med.

Tack!