Vad är felet på mamma

Tycker faktiskt att du kan klippa banden med dessa hemska människor. Fokusera på ditt egna liv, det tar tillräckligt med energi. En alkolist kan du aldrig då bli bra om personen själv inte vill. 

Säg till din mamma att du inte vill umgås eller ha kontakt när hon är elak och nedlåtande. Lägg på luren eller gå iväg så fort hon blir otrevlig. Du är inte skyldig henne ett skit. Hon däremot är skyldig dig flera feta ursäkter.  

Men annars så lägg tid på dig. Din karriär, dina hobbys, vänner, partner osv. Gör saker som gör dig glad och lycklig. Värdera dig själv högt och lägg ingen energi på din mamma. Bollen ligger hos henne att ha umgänge, ich då ska hon vara trevlig. Bjud inte hem henne till dig. Du måste ha möjlighet att bara kunna gå när hon inte kan bete sig. 

Lycka till, kramar 

Har du pratat med en terapeut om detta?

Du har ju blivit så illa behandlad av en mamma som är alkoholist. Och nu elak även när hon är nykter. Du har blivit sviken gång på gång. Förutom alkoholist tycker jag din mamma verkar vara en narcissist som skyller allt på andra och aldrig ser sina egna fel.

De släktingar som tror på henne är medberoende.

Du  borde bryta med både din mamma och de släktingar som står på hennes sida. Men det kan ju vara svårt, det är därför jag tänker att det vore bra att prata med en terapeut.

Jag förstpr att du har och haft det riktigt tufft. För det är jag väldigt ledsen för din skull. Samtidigt kan jag inte riktigt förstå din frågeställning här. Du frågar vad felet på din mamma är, men har du läst igenom din egen text? Det står svart på vitt vad felet med din mamma är 💔

Jag har redan brutit kontakten med henne. Pratade och sågs sist i början på juli. September ringde hon för att önska mig grattis och då sa hon "ja jag fick höra av Eva (moster) att du gått upp ännu mer i vikt. Vad sysslar du med? Du måste ha kontroll och tänka på din hälsa. Du är ung. Se på mig som är äldre, äter bra och håller min form. Jag har även fött 2 barn men jag har bättre kropp än dig. Och vem är killen du dejtar? En j*vla arab, muslim. Usch fy". Då la jag på och blockade henne.
Jag har gått upp i vikt pga PCOS, så jag väger 71 till mina 160. Jag har fin form på kroppen då fettet lagt sig överallt. Tur det. Men ändå, alltid ska påpeka min kropp och utseende. Dumförklara mig alltid och får mig känna mig så värdelös och korkad.
Jag vet hon bettet sig illa och olämpligt. Det jag tänker är vad är felet med henne? För det är inte alkoholen man kan skylla på eftersom hon är hemsk nu även som nykter och varit det i 5-6 år. Eller så är det hennes rätta jag som kommit fram.

Det jag vet också att hon alltid skyller ifrån sig. Har hon gjort något fel eller sagt något fel och man tog upp det då hamnade hon i offer ställning, blev arg, skyllde ifrån sig och vänder felet mot dig istället så du får dåligt samvete över att ha sagt något. Och alltid offerkofta på!!! Alltid synd om henne. Ältar och ältar och lever bak i tiden. Tar upp saker som hänt 20-30 år sen. Fortfarande saker som att när jag bodde hemma så väsnades jag eller gick på toa mitt i natten och väckte henne. Pratar om pappa Fortfarande och allt han gjort. Jag var sambo med en narcissist som var otrogen och även misshandlade mig så jag hamnade på akuten. Jag mådde skit efter men jag ryckte upp mig och blickade framåt. Men hon, lever fortfarande bakåt och tänker på allt pappa gjorde och att han var otrogen.
Berättar jag att min fd. Var otrogen och dessutom slog mig flera gånger så jag var nära att dö, det bryr hon sig inte om. För då byter hon direkt ämne till när pappa var otrogen I FLERA år och gav henne klamydia, det var hemskt och värre. Hon ska alltid jämföra, hon har det alltid värre.
Jag vet inte. Men något fel är det på henne utöver alkoholen.
Det är skönt att jag brutit med henne men samtidigt har dåligt samvete, för det är ändå min mamma som fött mig. Och flera gånger innan hon blev konstig så när hon var nykter då var hon så underbar och stöttade mig, hjälpte mig mycket. Jag vet inte :(
Min syster har hon alltid sett upp till. Hon var lugn, skötte skolan exemplariskt. Högskolan direkt efter gymnasiet. Gifte sig och fick barn. Mammas favorit är hon och hon lyfter henne alltid

Och hon har alltid fått mig känna mig korkad och helt jävla blåst samt egoistiskt. Men alla mina vänner, syster och nuvarande partner säger allihopa att jag är smart, allmänbildad och att jag är så osjälvisk som man kan bli, att jag har ett stort hjärta :(
Men samtidigt hör hennes ord ibland i bakhuvudet. När min vän sa till mig sist "du är så underbar människa med hjärtat på rätta stället och alltid så omtänksam och mån om andra. Du är min bästa vän" Då blev jag ledsen, för jag tänkte. Är det sant? Är jag sån? Men varför har mamma alltid sagt att jag är egoistisk. Precis som pappa

Felet är att hon inte kan hantera sina egna problem på ett vuxet sätt, och måste dränka sina sorger. Nu har hon supit sönder sin hjärna och hon klankar ner på dig för att må bättre själv. Hon verkar vara ett hopplöst fall, jag skulle ha sagt upp kontakten helt med henne, för din egen skull.

Men din mamma verkar varken snäll eller klok. Varför ska du öht tro på någott hon säger? Hon vill bara trycka ner dig för att känna sig bättre själv.

Men ens mamma var ju den man litade på som barn, så på något sätt litar man på henne trots allt som visar att hon inte är att lita på. Därför finns hennes röst kvar i ditt huvud.

Här står om narcissistiska mammor. Det verkar vara översättning, därav den icke perfekta svenskan

"Härnäst listar vi ett antal punkter vilka ofta kännetecknar en mamma med narcissistiska drag. 

Kritiserar allt som du gör, oberoende av situation.

Vill att du ska känna skuld för något som du inte gjort.

Försöker ständigt få dig själv att tvivla på din identitet.

Viftar bort dina försök att visa dina sanna känslor.

Ägnar sig åt så kallad ?känslomässig utpressning?.

Gör sitt yttersta för att sänka din självkänsla."



balancerehabclinic.se/narcissistisk-mamma/

Det är mycket som stämmer på henne. Jag är inte så insatt i narcissism. Mitt ex var det men han var väldigt elak, slog mig, psykiskt misshandlade mig. Lekte boss över mig och var hård. Mamma är lite annorlunda, hon är mest att det är synd om henne alltid och hon har det värst. Ska ge dig skuldkänslor för allt även om hon betett sig fel och man tar upp det för man vill att hon ska veta hon gjort fel, men då blir felet ditt och så sitter man där och undrar om hon ens gjort fel, är det jag som överreagerar kanske.
Samma med allt jag berättat i förtroende för henne, då vet hela släkten det. Så får man samtal från kusiner och mostrar "men oj, har du hemorrojder? Din mamma berättade det".
"Hur mår du hjärtat? Mamma sa du verkar nedstämd och att du tröstäter" (bara för man gått upp i vikt).
"Oj ska du separera? Var han otrogen, fy vad hemskt. Ah din mamma berättade". 
Och också annan sak. Jag tog studenten och tog ett tag tills jag började läsa till sjuksköterska men innan dess jobbade jag på restaurang, äldreboende, lager. Så när jag jobbade på restaurang. Så hörde jag henne prata med en gammal kusin till henne "ja åhh, Michelle (min syster) är socionom och så duktig. Lovisa (jag) jobbar ju som redovisningsekonom. Hon är så duktig". Och i själva verket jobbade jag på restaurang och fick höra att jag är hopplöst fall som inte studerat som min syster gjorde.

Din mamma har inte tagit tag i och läkt sitt trauma med din pappa och istället för att få professionell hjälp utifrån ( eller?) så har hon tagit vägen till självläkning genom spriten.

En mycket dålig kombo som sedermera har eskalerat och gjort henne ännu mer bitter och självcentrerad.
Hon ser bara att hon har lidit och förmodligen ännu gör och kan inte ta till sig att även andra kan ha problem.
Hon har också skadat många hjärnceller på köpet med den stora mängden alkohol hon förtär.
Offerkoftan är bekvämare att bära än att ta tag i sig själv och börja ta tag i sitt liv, det är lättare att leta fel hos andra ( dig) än att se in i sig själv. 
Känns som att hon vet dina svaga punkter och därför trycker på dem ständigt för att må bättre själv, att hon fortsätter med det är för att du förmodligen är en väldigt snäll och fin människa och hon vet att du inte konfronterar henne. 

Det är verkligen inte ditt fel NåGONTING

Hon fick sitt liv omkullkastat och förstört av din pappas svek och resten har hon förstört helt på egen hand. 

Nu försöker hon även förstöra för sitt eget kött och blod, dig.
Allt är bara ursäkter för att inte ta tag i sitt eget liv.
Jag skulle absolut ta helt avstånd från henne om hon var min mamma.
Jag hade sagt att DET RÄCKER NU, jag bryter all kontakt med dig nu, återkom den dagen du insett hur mycket du skadar och gör mig illa. 

Sen hade jag lagt på luren.

Till släktingarna hade jag sagt detsamma, att jag fått nog av hennes kränkande behandling och att jag avbryter all kontakt tills hon börjar att inse hur stora hennes problem är och gör en DRASTISK förändring! 
De får bara acceptera och du måste verkligen stå på dig.
Jag vet några som varit med om liknande och de har fått ett fantastiskt liv och livet har blir så mycket lättare när de tagit avstånd av tex sin mamma och lagt energin på sig själva och din familj dvs man och barn.
Hoppas du tar modet och gör en förändring som gynnar dig. 

Och tro på dina vänner som säger hur fin du är ❤️

Vad fint skrivet. Tack snälla!
Jag har insett att hon aldrig lär ändras och aldrig heller lär nyktra till. Hon lever i misär nu också och blivit av med jobbet. Gått ner massa i vikt och ser helt sjuk ut :/
Smärtar att se. Hon var så vacker förr, liknade Michelle Pfeifer och bra karriär, hus, bil. Allt. 
Hon vägrar söka hjälp, för enligt henne så behöver Hon inte det, det är inget fel på henne.
Känner mig bättre utan henne men samtidigt får så dåligt samvete. Brukar se gamla bilder från förr, hur vacker hon var. Hur roligt vi hade allihopa tillsammans. Allt bara försvann när jag var 12 och de skiljdes.