Jag är trött på att vara för snäll

Jag är för snäll och det säger jag inte för att skryta, utan det är faktiskt ett problem jag har. Jag lyckas alltid hamna i samma fälla där jag gör allt och får inget tillbaka. (Nej, jag menar inte sex). Jag kan till exempel erbjuda mig att köpa något till den jag tycker om eller så, men då brukar det bli så att hon förväntar sig att jag alltid ska betala, om vi nu ska gå ut och äta eller vad det nu är. Jag har inga problem med att betala ibland, men inte hela tiden. Som vanligt kan jag identifiera problemet, men som vanligt vet jag inte hur jag ska lösa det. Jag vill ju inte vara en skitstövel heller, men att vara för snäll gynnar inte mig och jag mår faktiskt dåligt av det.

Lyssna aldrig på dem som säger att du måste vara mindre snäll - inte ens dig själv. Det är fel väg att gå. Vad du måste göra är att inkludera dig själv bland dem du ska vara snäll mot. Det är inte snällt mot dig själv att låta dig bli utnyttjad. Stå upp för dig själv, för det är att vara snäll mot dig själv.

Så, snälla, fortsätt att vara "för" snäll! Världen behöver fler av sådana som du.

Vad gäller folk som alltid förväntar sig att man ska göra något för att man gjort det en gång så brukar det enklaste vara och be dem fara och flyga. Man omger sig med människor där det är ömsesidigt, ibland är det du och ibland är det jag. 

Jag var iväg på en övernattning på hotell med en kär vän. Han betalade hotellrummet, jag betalade övrigt den gången. Nästa gång var det tvärtom. När jag var och hälsade på honom senast (oftast åker jag till honom) så betalade jag när vi handlade trots att det inte bara var saker till just den helgen. Varför? Tja, för att alltid annars har han stått för maten utan att vilja ha en krona. I slutändan kommer det att ha jämnat ut sig och det är inte min grej att jaga småpengar så länge vi båda delar på att betala (men inte splittar och delar upp varje gång). 

Men prova att prata med personen. Förhoppningsvis lyssnar hon men sannolikheten är stor att du inte får det gensvar du önskar.

Om man nu ska nagelfara snällheten så är det du beskriver egentligen inte snällt. Du viker ner dig för att motsatsen innebär att du riskerar att starta en konflikt. Du gör allt för att undvika att riskera att någon ska bli arg på dig. Du skyddar med andra ord ett sårbart och ganska (självcentrerat) ego.

Skulle du vara snäll på riktigt så hade du bjudit på saker och inte förväntat dig något. Men man behöver inte sträva åt det hållet. Det är precis lika snällt att köpa saker och fråga efter ersättning.

Så snällheten handlar egentligen om att vara ärlig med ens känslor mot sig själv. Man behöver inte belasta den andra med en massa känslor utan att bara tekniskt berätta att saken kostade si och så och du kan swisha mig.