Helt plötsligt blir min bägare full. Kan någon förklara?

Jag är nog världen sämsta människokännare. Förstår knappt mitt egna beteende.
Jag har vid flera tillfällen under vuxen ålder träffat personer, det kan vara partners eller vänner eller kollegor.

Det börjar med att jag blir fäst vid personerna. Vi får bra kontakt och umgås intensivt. Dock börjar de visa sidor som jag inte gillar. Det kan vara att jag känner mig illa behandlad, att man är falsk mot mig, bedrar mig om det är en partner eller utnyttjar mig om det är en vän.
Normala människor skulle säkert dra en gräns mycket tidigare än mig. Tror jag iallafall. Jag förlåter ofta, eller tänker tankar som "hen menade det nog inte" eller "jag kanske missförstår/överdriver/hen är väl snäll". Ibland har jag svårt att avgöra om jag mår bra eller dåligt i en relation. Ofta är det subtilt, jag är osäker på om jag har blivit dåligt behandlad och funderar mycket kring om det är så eller inte. Men magkänslan säger ofta dåligt i de fallen jag tvekar och tänker mycket. Jag slår ofta bort den känslan då nästa dag blir trevlig och känns bra.

Sen helt plötsligt så får jag bara sån himla avsmak för den här personen som jag haft dålig magkänsla för. Jag kan då knanppt ens sätta fingret på exakt vad det är som gör att jag bara inte vill ha kontakt mer. Det bara dyker upp. Det är precis som att bägaren är full. All min dåliga magkänsla svämmar över och jag bryter kontakten ganska direkt. Jag minns nästan bara allt dåligt jag tyckt.
Detta händer endast med människor som jag haft dålig magkänsla för. Inte alla jag känner. Har många i min närhet som jag varit vän med i årtionenden.

Undrar bara om detta är normalt beteende. Är det fler som är som jag eller kan förstå meitt beteende och förklara varför jag fungerar så här?

Precis som du skriver så är det nog bäst att du sätter gränser så fort du börjar få din dåliga magkänsla. Du har redan begått misstaget att förlåta gång på gång och så länge du tillåter detta beteende kommer misstaget upprepas.

Jag har gjort samma misstag för jag har varit med om att människor jag inte tyckte jättemycket om från början senare blev några av mina närmsta vänner, och efter det tänkte jag "jag ska aldrig döma ut personer på förhand igen, jag ska förlåta de som gjort något dumt, annars skulle jag gå miste om en fantastisk vänskap". Men nu inser jag att det är mer regel än undantag att de jag tycker illa om redan från början faktiskt är dåliga människor och jag tänker inte låta folk gå över mina gränser bara för att de kanske visade sig ha några bra sidor trots allt.

Några av de personer som jag först hade en dålig magkänsla om, sedan blev vän med, är jag inte ens vän med längre för trots sina fina sidor så blev det precis som om bägaren rann över och jag stod inte ut med dem längre. Det spelar ingen roll om man t ex haft jätteroligt ihop på lördagen om det åtföljs av konflikter och negativitet från söndag till torsdag nästa vecka.

Helt plötsligt blir min bägare full. Kan någon förklara?

INNEHÅLL