Ni som lider av utmattningssyndrom, hur klarar ni av er parrelation?

Jag upplever att jag fått ett avstånd och tvekar på mina känslor till min sambo och jag har väldigt svårt att sortera om det det är för att jag är sjuk, eller tvärtom, är jag sjuk pga detta ?

Har varit dålig ett år och har än så länge inte luskat ut vad som triggar min ångest. Jag har bättre och sämre perioder, de bra perioderna så tänker jag alltid "hur kunde jag ens tveka på mina känslor". Dom dåliga perioderna så snurrar det väldigt mycket kring vårt förhållande och jag har väldigt svårt att ta mig ur tankefällor. 

Vi har varit tillsammans i tio år, har ett barn tillsammans. Har i botten en stadig relation och jag kan inte tänka mig ett liv utan min man och ser han i framtida saker tillsammans med mig. Ändå känner jag så här. Är det någon mer här inne som sliter med samma eller kan känna igen sig ?