Hur kan någon vara FÖR otrohet?

Jo då, det finns de som försvarar sin otrohet. Huvudargumentet är att genom att de är otrogna så mår de bättre och då mår även deras partner bättre och eftersom partnern inte vet något så lider de inte. 

Narrativet utgår ifrån att otrohet inte kommer fram. Och då skadar den ingen. 

Har du läst trådstarten?  Det är inte de otrogna man pratar om (uppfattar jag) utan om de som har kunnat förlåta en otrohet eller hantera den utan att gå ner sig i bitterhet, rätta mig om jag har fel.

Det betyder inte att man är FÖR otrohet som fenomen eller i sin relation. Utan att man kunnat hantera situationen utan att gå till personangrepp och spy galla över den som var otrogen. En mer pragmatisk hållning. Som jag ser det. 

Jag skrev en gång i en tråd att jag inte tycker att otrohet är det värsta sveket i en relation. För mig finns det annat som jag tycker är större svek. Ingenstans skrev jag att jag för den sakens skull tar lätt på otrohet, eller är otrogen, men det tyckte flera som läste inlägget. Det blev en märklig diskussion som gick ut på hur synd det var om min partner och att mina värderingar var fel. Att hålla två tankar i huvudet kring detta, verkade omöjligt.

På samma sätt tycker jag att mord är värre än snatteri, men jag går inte och snattar för den sakens skull.

Jag svarade på frågan i rubriken. 

Sedan tycker vi nog olika. Stannar man med en partner som varit otrogen, då har man accepterat otroheten och har på sätt gått från att vara emot till att tycka det är ok eftersom motsatsen betyder att man lämnar med vad allt det innebär. 

Att kalla det för att vara pragmatisk och förlåtande är bara en omskrivning för att man inte egentligen bryr sig eller att det är viktigare att stanna pga t ex ekonomin, skammen, barnen eller något annat. 

I inget av inläggen jag läst har någon försvarat otrohet. Gemensamt var att de var kritiska till språket som används och att de vill visa på att otrohet förekommer och att många par kan gå vidare därefter. 

Är det att vara FÖR otrohet? NEJ

Det är väldigt få om en någon som FÖRSVARAR otrohet. Det finns de som utifrån egen erfarenhet ger SIN förklaring, Är detta att vara FÖR otrohet?, Nej det är en beskrivning av berättarens upplevelse.

Tilläggas bör att i de alla flesta inläggen tillägger man att man inte är för otrohet.

Det finns provocerande inlägg, mest troligt är de inte sanna utan bara någon som tycker det är kul att provocera. Har bara sett 1.sådant och det var rätt så länge sedan. 

Men ändå dyker det upp påståenden om att man skulle vara FÖR otrohet här och var.  Jag kan för mitt liv inte förstå hur man kan påstå detta. När i stort sett ALLA som är mot otrohet.  Man kan mycket väl vara mot otrohet men ändå inse att detta är vanligt i vårt samhälle och att det finns olika sätt att hantera detta.

SÅ VARFÖR ENVISAS MED ATT PÅSTÅ ATT NÅGON SKULLE VARA FÖR OTROHET NÄR DE TYDLIGT SÄGER ATT DE INTE ÄR DET ?

I inget av inläggen jag läst har någon försvarat otrohet. Gemensamt var att de var kritiska till språket som används och att de vill visa på att otrohet förekommer och att många par kan gå vidare därefter. 

Är det att vara FÖR otrohet? NEJ

Det är väldigt få om en någon som FÖRSVARAR otrohet. Det finns de som utifrån egen erfarenhet ger SIN förklaring, Är detta att vara FÖR otrohet?, Nej det är en beskrivning av berättarens upplevelse.

Tilläggas bör att i de alla flesta inläggen tillägger man att man inte är för otrohet.

Det finns provocerande inlägg, mest troligt är de inte sanna utan bara någon som tycker det är kul att provocera. Har bara sett 1.sådant och det var rätt så länge sedan. 

Men ändå dyker det upp påståenden om att man skulle vara FÖR otrohet här och var.  Jag kan för mitt liv inte förstå hur man kan påstå detta. När i stort sett ALLA som är mot otrohet.  Man kan mycket väl vara mot otrohet men ändå inse att detta är vanligt i vårt samhälle och att det finns olika sätt att hantera detta.

SÅ VARFÖR ENVISAS MED ATT PÅSTÅ ATT NÅGON SKULLE VARA FÖR OTROHET NÄR DE TYDLIGT SÄGER ATT DE INTE ÄR DET ?

Gör du alltid så i forum? Svarar på det som står i rubriken

Om otrohet kommer fram eller inte, har väl ingenting med att vara FÖR otrohet att göra.

Man måste kunna skilja på åsikter och handlingar.  Har inte heller läst någon som säger sig må bra av otrohet, det handlar mest om att partnern kommit över otroheten. 

När någon skriver att de kommit över otroheten dyker det upp påståenden att hen skulle vara FÖR otrohet.

Däremot finns det personer som inte vill få vetskap om partnern är otrogen. De vill inte känna alla jobbiga känslor som följer med otrohet. Det är väl inte att vara FÖR otrohet.

Du har självfallet rätt att berätta om dina känslor, hur du känner för ämnet, och du har rätt till din åsikt.
Men jag påstår att du rent faktabaserat har fullständigt fel.
Du verkar bara ha något märkligt behov av att inbilla dig själv att det skulle vara så som du känner.

Jag har sett flera som berättar, förklarar och resonerar om sin otrohet, t ex vad den anser var orsaker som ledde fram till den, men jag har faktiskt aldrig sett någon som försvarar sin otrohet.

Däremot har jag sett dig, eller sådana som dig, som inbillar sig att någon försvarar sin otrohet bara för att den t ex förklarar rent faktabaserat vad det var som ledde fram till otroheten.
Att beskriva och förklara är absolut inte samma sak som att försvara.
Den rent faktamässigt helt avgörande skillnaden borde var och en klara se och förstå innan den häver ur sig det ena och det andra. Särskilt när den riktar sig mot andra medlemmar.

Förklara hur du menar att det rent faktamässigt inte skulle kunna vara möjligt att någon kan må bättre sedan den har haft sex med en annan person?

Är det din åsikt, faktamässigt, att den andra partnern inte kan må bättre tack vare att den första partnern mår bättre?
Är det i så fall din åsikt att den första partnerns mående, bra eller dåligt, aldrig kan ha någon påverkan på den andra partnerns mående överhuvudtaget?

När det har förekommit en handling, otrohet eller något helt annat, som jag överhuvudtaget inte har någon kunskap om, jag vet ingenting och det påverkar inte mig och inget i mitt liv.
På vilket sätt menar du att jag skulle kunna lida av den handlingen när jag inte har minsta lilla aning om det?

Alla, så vitt jag vet, är överens om att det faktiskt förekommer otrohet som inte kommer fram, som aldrig blir känd. Det är sannolikt vanligt, eller relativt vanligt.
Jag förutsätter att också du klarar att erkänna och acceptera detta faktum.
Om min partner är otrogen mot mig men jag förblir lyckligt ovetande om saken,  hur menar du att detta rent faktabaserat skulle kunna skada mig?

Svara och förklara gärna faktabaserat, enkelt och tydligt så att jag och alla kan förstå på vad du grundar dina påståenden.

(Men svara och förklara faktabaserat, utan personangrepp, utan att blanda in dina egna personliga känslostormar gällande ämnet otrohet, eftersom det inte har något samband med trådstarten och ämnet.)

De personerna jag sett skriva om det är tjuriga män som troligtvis blivit ertappade med handen i kakburken och blivit utslängda (med all rätt).
Och nu vill de ge igen och såra andra.

De är emot så länge det är kvinnan som blir den som blir bedragen.