Tröttnar

Vad är det för fel på mej?

Jag har letat kärlek i över 16 år och trott att min själsfrände ska finnas där ute! Har levt under dessa år med en fantastisk man som varit världens bästa bonuspappa åt min dotter (snart 16 år) vi var bästa vänner och bråkade knappt alls under våra 9 år tillsammans.. men jag var ung när vi träffades och trodde (gräset var grönare på andra sidan) så vi gick isär fortfarande utan bråk och har hållt ihop som vänner efter det.. efter detta förhållande har jag nån letat fel! Hamnat i stormiga förhållanden med bl.a våld som jag lyckats lämna.. nu lever jag med en kille som jag träffade efter våldrelationen.. han är väldigt snäll och jag kände mej så trygg och att detta är helt rätt för mej.. men... han är yngre än mej.. vilket jag inte är van vid och har inga barn sen innan.. min dotter och han har kommit överens hela tiden vilket fått mej att känna mej mer trygg! Nu har vi en som på 4 mån.. vi blev oplanerat gravida 3 månader in i förhållandet och valde att behålla.. men jag är så besviken på honom! Jag är van vid män som är "män" (äldre) och var inte beredd på att jag var den med mest livserfarenhet i allt! Allt jag vill att en man ska veta och styra i vet han inget om! Känns som att jag har 3 barn att ta hand om! Jag har tröttnat på detta och vill få vara kvinna igen! Inte vara den som har koll på allt vad vuxna livet innebär! Jag har däremot svårt att ta diskussioner med honom eftersom han är så snäll och jag vill inte "såra" honom! Men jag är så besviken på att vara den som styr allt för att det ska gå ihop och inte få nån uppskattning för allt man gör hemma medans man är hemma med bebis (vilket är mer än ett heltidsjobb) ska man hålla ut ett tag till eller lämna? Är rädd att jag aldrig blir nöjd med någon dock!
Usch detta blev långt men hoppas någon kan känna igen sig!