Önskar åsikter om pappa byta jobb pga barns högskolestudier...

Du kan ju "tycka" det hu mycket du vill, men du har ingen rätt att begära att en vuxen man med stabilt jobb ska säga upp sig för att flytta med dig i 3 år.
Om ditt barn har högfungerande autism så kommer han klara sig bra, det är dig du egentligen oroar dig för.
Att ni inte känner någon eller inte vet något om området är ju inte helt oväntat om ni flyttar till ett nytt ställe, då får du bestämma om du ska säga åt ditt barn att låta bli och ni är kvar på den platsen där ingen av er trivs...........................

Jag har bott här i 22 år, varav 18 år mot min vilja o det har varit jag som har fått tagit hand om vårt barn, varit den som fått lösa problem o sett till att allt har funkat, medan mitt ex varit lekpappan o har alltid på ett fult sätt, lyckats få sin vilja fram. Hans sätt eller inte alls. 
Skulle han säga upp sig, så skulle han vara välkommen tillbaka då jobbet har velat ge honom en chefspost i flera år, exet vill inte bli chef, o han är den jobbet ringer så fort det blir problem.  

Du behöver släppa taget, om ditt barn ska kunna utvecklas. Även personer med autism utvecklas.

En dag finns du inte längre. Om du då ständigt har gått med både sopkvast och nät så kommer ditt barn vara mycket utsatt den dag då du faktiskt inte kan använda de längre.

Du måste stoppa din egna ångest i dörren och låta ditt vuxna barn pröva sina egna vingar. Kanske om och om igen, kanske ramla i backen. Ditt jobb som förälder är att peppa barnet att resa sig, borsta av sig, och pröva igen. Det är barnets jobb att försöka och försöka, och under vägen identifiera själv vilken hjälp hen eventuellt behöver, och av vem. Du och barnet behöver gå från en förälder-barn-relation till en vuxen-relation.

Om du inte hade vantrivts där du bor hade jag sagt att du ska stanna där du är. Men eftersom du inte trivs säger jag - flytta ditt du vill och kan tänka att du trivs, även om det inte är till samma region som ditt barn.

Vad ditt ex gör måste du också släppa. Ni är inte ihop längre. Du bheöver bli din egen, liksom ditt barn behöver bli sin egen.

Jag förstår att det kan tolkas så, men om pappan hade flyttat med vårt barn, så hade jag troligtvis flyttat tillbaka till mina hemtrakter. Tanken är att vårt barn ska flytta till min hemtrakt efter utbildningen. 
Jag har inte sagt något till exet, utan det var en tanke som kom nu. 

Du gör ditt barn en stor björntjänst som hindrar barnet från att bli vuxen och utvecklas på ett naturligt sätt. Ditt barn är vuxen nu och du måste släppa taget, ditt ex resonerar helt rätt. Även om ditt ex hade haft fel finns det inget du kan göra åt saken. 

Tror du inte ert nu vuxna barn vill flytta dit han eller hon hittar jobb efter utbildningen?

Att det tar lite längre tid för en autistisk ung människa att klippa navelsträngen är inget konstigt, men dina krav på pappan är alldeles för höga. Självklart har han ingen skyldighet att flytta!

Om ert barn inte är moget att flytta hemifrån tänker jag att det kan vara bäst att hen väntar med den där utbildningen ett par år. Du kan flytta till dina hemtrakter och ditt barn kan flytta med eller bo hos pappan.

Jag vet att det även finns folkhögskolekurser för personer med autism, där man bor på internat och får hjälp och stöd att lära sig att leva självständigt. Jag vet inte om de är på en nivå som passar ditt barn men det kan vara ett alternativ som är värt att kolla upp.

Har ditt barn rätt till stöd genom LSS? Jag tänker att ni skulle kunna hjälpas åt att hitta det stöd ditt barn behöver i vardagen innan hen flyttar. Om hen inte klarar att bo ensam finns kanske någon form av gruppboende. Boendestöd? Om det inte går att söka stödet förrän man är boende i kommunen så flytta i början av sommaren. 

Det låter som att du själv skulle behöva flytta till dina hemtrakter. Med rätt stöd till ditt barn på studieorten skulle du kunna flytta dit du vill utan att känna så stor oro för ditt barn. 

Jag tror inte att du ska hoppas på att ditt ex plötsligt förändras. Har han lagt över allt ansvar på dig i alla år lär han fortsätta så. Men du kan ju alltid fråga (men inte ställa krav). 

Låter som du behöver klippa navelsträngen.

Sedan har du offer mentalitet som lyser igenom. Tycker det är din man som ska bestämma i er relation faktiskt då han verkar vara den som gör mest jobb. 

Va? Fel tråd?