Dejting runt 40 och uppåt!

De är väl inte kört . Jag är 41 i år. Var i en relation i 17 år har 3 barn. Hittade min nya kärlek på en utbildning för 2 år sen ham är 42 nu.

Jag blev också singel som 40+, och nätdejtade. Visst fanns det massor med oseriösa och ointressanta killar, men det var ändå ett praktiskt sätt att träffa folk. Alla hänger ju inte på krogen, och via något intresse/kurs/kollegor/gemensamma kompisar kan man ju träffa några singlar, men det är svårt att träffa rätt, så ju fler man träffar desto större chans är det att man hittar någon man passar ihop med. 
Jag tyckte att det var ganska trevligt att sitta och swipa/skriva en stund på kvällen, och hade gott om tid att träffa någon för en kaffe/promenad. Jag gillar att prata med nya människor och höra olika livsöden osv, så jag tyckte att det var ganska trevligt även om jag ofta insåg ganska fort att det inte klickade. Efter tre år som singel träffade jag min nuvarande särbo. 

Ja, 1,5 år singel nu men ja känner mer orkar en  gå igenom hela resan med appar å skriva å lägga tid på de, å en springer ju inte på krogen direkt!
Men ja tänker händer de så händer de kommer nog inte leta efter en partner!

Nja, sådär. Svårt att hitta guldkornen.

Jag var drygt 50 när jag började dejta efter en väldigt lång relation. Jag tyckte att det fungerade jättebra online; träffade många fina tjejer både på Tinder, sexsidor och vanliga dejtingsiter. Det var jättekul och till slut gav det utdelning... hittade en fantastisk tjej som var ett par år yngre än mig själv.

Väldigt gäller nog åt båda hållen ,
men håller med men en har väl inte samma syn på sig själv som andra haha