Jag vill skrika högt men kan inte!

Om du inte bor ensam ute i skogen finns risk att grannarna hör och det är ju en spärr- man vill knappast ha polisbesök över sin ångest, eller? Och oftast vill man väl inte bli sedd som knäpp heller även om man är det, om du är med på hur jag menar.

Jag gillade att bo i ett studentområde där alla som ville vrålade ut genom sitt fönster en viss dag och tid i tentaveckan, det blev helt normalt och var rätt skönt när alla bara skrek ut sin stress ihop.

Men om jag ska göra så idag får jag åka långt ut i naturen för att det ska kännas okej. Då släpper spärren.

Är man hemma kan man sjunga jättehögt och ta i istället, det funkar rätt bra det också. Man andas bättre då och blir gladare.

Jag bor på landet så det är ingen som skulle höra mig skrika ändå.

Har även försökt att ta i allt jag kan när jag sjunger men det går inte heller. Fattar inte vad jag har för spärr.

Det är inte av ångest jag vill kunna skrika utan jag vill bara kunna skrika.

I mina mardrömmar kan inte jag heller skrika. Det är fruktansvärt, tills jag vaknar. 

Nej, jag tror inte att det beror på din barndom. De flesta vuxna har väl en slags spärr mot att skriva så högt de kan. Känns inte som något viktigt att göra heller. Varför vill du skrika så högt du kan?