Så skönt när man lärt sig säga nej

Jag har aldrig kunnat säga nej, har ställt upp på mina vänner och min familj kring allt. Sällan jag själv ber om hjälp. Saker jag inte klarar själv avstår jag ofta för att jag inte kan be om hjälp. Vissa av dessa som jag gett lite hjälp slukar mig och ska ha mer och mer hjälp.

Jag har tränat mig själv på att säga nej. 

Och nu slog det mig igår när min kompis skicka och frågade om jag kunde följa med henne till Ikea imorgon (idag). 

Jag misstänker att hon ska köpa något som  hon behöver hjälp att lasta och att hon tycker det är tråkigt att åka själv. 

Shoppa är inget jag tycker är roligt. Har inga pengar till det just nu heller. Har haft en skitvecka och Ikea är sista stället jag vill åka till. Jag har saker att göra hemma dessutom. 

Jag svarar att jag inte har nån lust att åka till Ikea och att jag har mkt att göra. 

Så skönt att kunna skriva nej. Utan dåligt samvete. Hon blev nog besviken för hon svarade inte ens på det. Men jag bryr mig noll. Är nästan bara ännu stoltare då. Jag har blivit tagen förgivet och det är så skönt att känna " nej jag vill inte" och bara följa der. Ville bara få ur mig detta och hoppas fler kommer till denna punkt. Klart man kan hjälpa till ibland men inte alltid.