Har personer som blivit arbetslösa nu pga lågkonjukturen. Dom har minst 4-5 år på universitetet. Vissa av dessa har varit arbetslösa i över ett år, men dom vill enbart söka jobb som är vad dom är utbildade till. Dessa arbeten har en död marknad för tillfället. Dom mår piss av att vara arbetslösa, men det är väl ändå nu ett val eller?
Naturligtvis borde de bredda sitt sökande. Sen beror det förstås på vad de har kompetens för och passar för. Alla passar inte för alla jobb.
De bör fortsätta söka jobb inom sin utbildning MEN jobba med annat under tiden. Det ser bättre ut i cv:t att ha jobbat än att ha varit arbetslös en längre tid, och det brukar vara lättare att få nytt jobb om man redan har ett.
Naturligtvis borde de bredda sitt sökande. Sen beror det förstås på vad de har kompetens för och passar för. Alla passar inte för alla jobb.
De bör fortsätta söka jobb inom sin utbildning MEN jobba med annat under tiden. Det ser bättre ut i cv:t att ha jobbat än att ha varit arbetslös en längre tid, och det brukar vara lättare att få nytt jobb om man redan har ett.
Få saker är så själadödande som att jobba med/där man absolut inte vill, passar eller klarar. Det är väldigt nedbrytande och det slutar bara med att man tappar kompetensen och lusten för det man faktiskt har utbildat sig för.
Att byta från träslöjd i grundskolan till bygg på gymnasium, som även det innehåller en hel del snickeri och snideri, är inte ett stort steg. Hade han haft valet mellan arbetslös och handeln, kundtjänst eller dyl hade valet förmodligen inte varit lika självklart.
Inom vården finns ofta mycket jobb, men jag tycker inte man ska söka jobb inom vården om man inte passar för det, så många gör det, och det blir inte bra för patienterna.
Säg åt dem att växa upp och bita i det sura äpplet. Vissa jobb är ju kanske inte ens drömjobb men det är en brygga till nästa.
Men detta land får skylla sig självt, uppfostrat mjäkiga menlösa muppar som lever som samhällsparasiter och belönas för det.
Få saker är så själadödande som att jobba med/där man absolut inte vill, passar eller klarar. Det är väldigt nedbrytande och det slutar bara med att man tappar kompetensen och lusten för det man faktiskt har utbildat sig för.
Att byta från träslöjd i grundskolan till bygg på gymnasium, som även det innehåller en hel del snickeri och snideri, är inte ett stort steg. Hade han haft valet mellan arbetslös och handeln, kundtjänst eller dyl hade valet förmodligen inte varit lika självklart.
Inom vården finns ofta mycket jobb, men jag tycker inte man ska söka jobb inom vården om man inte passar för det, så många gör det, och det blir inte bra för patienterna.
Innan man ger sig in på denna diskussion. Måste man även se till nuvarande situation.
Våran arbetslöshet ligger nu på över 10 procent. Det är att jämföra med Reinfeldts tid, när den låg på 5-6. Vi är alltså uppe i det dubbla nästan.
Folk kan säkert ta andra jobb. Jag upplever dock att dom med universitetets utbildningar och masters och annat är dom kräsnaste. Men alla kan inte heller bli Foodora bud som en skribent skrev. Många av dessa låg kvalificerade jobb har nästan försvunnit helt på arbetsmarknaden. Samtidigt skriker näringslivet att problemet är kompetensbrist.
Alla passar dessutom och ska inte heller arbeta med vissa yrken, detta speciellt när det handlar om människor i vården. Även dessa jobb har blivit svåra att " bara få" då det krävs att man har tidigare erfarenhet eller är utbildad vårdbiträde, helst USKA för att få ett långvarigt jobb. Man kan arbeta på timmar. Och eftersom det oftast är ett säsongsburet. Brukar man ha som mest med arbeten under sommaren. När ordinarie är lediga. Det är inte mycket pengar att klara sig på en längre period. Vill man bli fast. Måste man utbilda sig, allra helst till USKA. Alla som arbetar inom vården vill inte det heller. Man måste verkligen ha ett intresse för att klara en utbildning.
Många kommuner har dåligt med pengar. Våran ekonomi i Sverige är inte den bästa. Och kommunerna har fått mindre pengar av denna regering. Som ex kan jag nämna två inom min släkt. Som ena arbetar inom vård och andra inom barnomsorg. Båda har gemensamt att dom tvingas arbeta extra. Istället för att ta in vikarier.
Dessutom har vi en ekvation som inte går ihop. Vi har mer arbetslösa än vad vi faktiskt har jobb. Jag upplever ibland att folk inte riktigt förstår eller tar in hur det ser ut. Det är extremt svårt att få ett arbete idag. Redan vid 40, sätter åldersdiskrimineringen igång. En forskare inom ämnet. Hade likställt det vid att det är lättare att vinna på lotto. Än att få ett arbete. Dessutom måste det vara en skälig lön. Folk har hyra, mat och annat stt betala som inte blivit billigare. Då menar jag inte att man ska ha 40.000 efter skatt. Men det är heller inte rimligt att tjäna 70 kr i timmen efter skatt. Nyckelordet här är, skälig.
Innan man ger sig in på denna diskussion. Måste man även se till nuvarande situation.
Våran arbetslöshet ligger nu på över 10 procent. Det är att jämföra med Reinfeldts tid, när den låg på 5-6. Vi är alltså uppe i det dubbla nästan.
Folk kan säkert ta andra jobb. Jag upplever dock att dom med universitetets utbildningar och masters och annat är dom kräsnaste. Men alla kan inte heller bli Foodora bud som en skribent skrev. Många av dessa låg kvalificerade jobb har nästan försvunnit helt på arbetsmarknaden. Samtidigt skriker näringslivet att problemet är kompetensbrist.
Alla passar dessutom och ska inte heller arbeta med vissa yrken, detta speciellt när det handlar om människor i vården. Även dessa jobb har blivit svåra att " bara få" då det krävs att man har tidigare erfarenhet eller är utbildad vårdbiträde, helst USKA för att få ett långvarigt jobb. Man kan arbeta på timmar. Och eftersom det oftast är ett säsongsburet. Brukar man ha som mest med arbeten under sommaren. När ordinarie är lediga. Det är inte mycket pengar att klara sig på en längre period. Vill man bli fast. Måste man utbilda sig, allra helst till USKA. Alla som arbetar inom vården vill inte det heller. Man måste verkligen ha ett intresse för att klara en utbildning.
Många kommuner har dåligt med pengar. Våran ekonomi i Sverige är inte den bästa. Och kommunerna har fått mindre pengar av denna regering. Som ex kan jag nämna två inom min släkt. Som ena arbetar inom vård och andra inom barnomsorg. Båda har gemensamt att dom tvingas arbeta extra. Istället för att ta in vikarier.
Dessutom har vi en ekvation som inte går ihop. Vi har mer arbetslösa än vad vi faktiskt har jobb. Jag upplever ibland att folk inte riktigt förstår eller tar in hur det ser ut. Det är extremt svårt att få ett arbete idag. Redan vid 40, sätter åldersdiskrimineringen igång. En forskare inom ämnet. Hade likställt det vid att det är lättare att vinna på lotto. Än att få ett arbete. Dessutom måste det vara en skälig lön. Folk har hyra, mat och annat stt betala som inte blivit billigare. Då menar jag inte att man ska ha 40.000 efter skatt. Men det är heller inte rimligt att tjäna 70 kr i timmen efter skatt. Nyckelordet här är, skälig.
Få saker är så själadödande som att jobba med/där man absolut inte vill, passar eller klarar. Det är väldigt nedbrytande och det slutar bara med att man tappar kompetensen och lusten för det man faktiskt har utbildat sig för.
Att byta från träslöjd i grundskolan till bygg på gymnasium, som även det innehåller en hel del snickeri och snideri, är inte ett stort steg. Hade han haft valet mellan arbetslös och handeln, kundtjänst eller dyl hade valet förmodligen inte varit lika självklart.