Vad är sant?

Kan du ta med alla barnen och bo hos dina föräldrar i påsk? Känns som att ni akut behöver ett break från varandra.

De stora barnen är hos sin pappa och jag ska åka till mina föräldrar i morgon men då tycker min sambo att jag tar hans dotter och åker iväg. 

Jag är övertygad om att din dotter mår bra av att komma ifrån den usla stämningen i ert hem. Om din sambo orkar så kan han ansluta senare, om han inte orkar så behöver han lägga fokus på att börja må bättre.

Är det livet du vill leva? Ha en sambo som ligget i soffan hela helgen och inte säger ett skit? Hör du inte själv hur det låter? I mina ögon är hans beteende sjukt. Hans beteende är som en liten unge och borde inte vara någonting som varken du eller barnen ska behöva utsättas för. Med tanke på allt du har försökt med så är det konstigt att du är kvar överhuvudtaget. 

Du verkar inte vara varken elak eller egoistisk. Men, oavsett hur DU är så är HAN väldigt elak. Han får dig att tvivla på dig själv, han pratar inte ens med dina barn, han projicerar och manipulerar. 

Att inte prata med/svara/tilltala någon kallas för silent treatment och är en form av maktspel. Det är långt ifrån okej att göra så mot sin familj, det är en form av psykisk misshandel. 

Du måste ta alla dina tre barn och åka därifrån. Hur kan en vuxen människa vara så elak att han inte ens pratar med två barn som bor i hemmet? Det är psykisk misshandel - även mot er gemensamma dotter. För tro mig, inget barn gillar att vara utvald och den enda som är "okej" enligt pappa. Skuldkänslorna växer sig stora hos ett barn som har det så.

Ni behöver komma bort från varandra. Be honom fixa en soffa hemma hos någon annan där han kan bo och så bor du och dina barn ihop. Till dess hoppas jag du kan bo hos dina föräldrar. 

Ibland får man tänka såhär - skulle JAG vilja ha en pappa som betedde sig på det viset? Om svaret är Nej, så måste man ta sig ur den situationen. För barnens skull. 

Tack alla för svar. Det är egentligen det jag vet innerst inne. Jag vill inte ha en sån relation som jag har nu. Vi skrev till varandra i söndags kväll och i måndags morse försökte han bli sams men jag var fortfarande arg och sa att den här gången är det över på riktigt. Jag och gemensamma dottern åkte till mina föräldrar. När vi skrev senare skrev han att han till och med kan tänka sig familjerådgivning. Jag har tjatat om det så länge men han har vägrat. Efter ett par dagar la sig ilskan och jag började sakna honom. Nu har jag kommit hem. Det var väldigt jobbigt. Jag grät och han kom och kramade mig. Nu är han och dottern och äter lunch med hans pappa och jag sitter hemma helt förvirrad. Han skrev att jag ska säga en sak som han ska jobba med tills vi får gå på samtal. Jag vet vad jag ska säga. Jag ska säga att han ska jobba med relationen till mina barn. Men går det verkligen att laga det här? Jag har ju tjatat om familjerådgivning så länge. Varför skulle det bli annorlunda nu? Jag saknar den han var innan ångesten tog över hans liv. Han har ångest som gör att han undviker det som är jobbigt. T ex äta mat med mina barn. Han misstolkar mig hela tiden och tror saker som jag inte alls menat. 

Ska lägga till att vår gemensamma dotter är pappas flicka. Hon har ringt honom varje dag nu när vi varit hos mormor och morfar och igår sa hon att den hon tycker mest om i familjen är pappa. 

Men vänta. 

För det första. Sover han alltid på soffan? Även om nötterna? Det behöver ni ändra på. 

Det här låter som mina föräldrar innan. Stackars pappa sov i soffan hela tiden. Han fick aldrig bra sömn. Till slut fick han stroke. De påstod också att de bodde för litet. 

Ni kan ha det såhär. Det är ju uppenbart. 

Ni måste tänka på er HÄLSA. Innan det är försent.

- Flytta till större. Dyrt? Omständigt? Ja kanske, men skaffa en lägenhet då. Han måste få sova. först då kan han bli på bättre humör. Smärta och surhet uppkommer av att man inte mår bra, helt normalt. Om än trist. 

- Inte råd? Gå till en skuldrådgivare , de finns på kommunen. Få hjälp med er ekonomi (isåfall).

- Parterapi? 

- När åkte ni iväg med varann senast? hitta på något med varann. 

Men först, hälsan. Var ifrån varandra lite. Sen leta upp ett nytt boende. Starta om. 

Ja antagligen för hon är orolig över sin pappa. Jag har också pappas flicka.