Varför är folk här så missunnsamma när man är lycklig?
Jag har märkt att många här är väldigt missunnsamma och oempatiska. Ett exempel är när jag i vintras skrev här eftersom jag träffat en kille som jag tyckte var helt fantastisk. Jag fick då mothugg från folk som tyckte att man inte kan bli kär så snabbt och att man i min ålder (46 år) måste ha problem med självkänslan när man låter sig påverkas så mycket av någon annan. Jag är väldigt självständig och klarar mig själv men med honom i min närhet vill jag inte vara ensam.Jag är fortfarande lika kär i honom, han är fortfarande lika fantastisk och jag är fortfarande förstummad över att jag är tillsammans med en så empatisk, snäll, känslosam, snygg och sexig man. Han är min saknade pusselbit och jag är så lycklig.