Förstörd påsk
Hej,Min dotters pappa och jag har levt nära ett tag även då vi spearerat. Han har bott hos mig flera nätter i veckan under flera månader men vill inte göra det officiellt.
Igår åkte han med sinna killkompisar och deras flickvänner för att fria påsk i en stuga och övernatta. Jag blev lite ledsen att jag var den enda ?flickvännen/respektive? som inte fick följa med och jag uttryckte detta till honom, men han valde att åka ändå utan mig. Han var borta när vi kom hem och hade åkt tidigare, vilket gjorde mig upprörd då jag hade förväntat mig att få avlastning i två timmar till. Även utan att säga hejdå ordentligt.
Idag vaknar jag av att han säger att han åker direkt till min familj där vi alla ska fira påsk. Jag fick alltså anordna äggjakt på morgonen själv och göra allt klart för påsken. Sen ser jag att en av hans kompiasara flickvänner har lagt ut en selfie med min dotters pappa på instagram där de sitter och firar påskmiddag allihopa. Jag säger då till min dotters pappa att jag är så less på att bli exkluderad och att han inte vill göra oss officiellt när han beter sig som om vi är wn familj och ett par. Jag känner mig så ensam i vardagen. Jag bad han att inte komma idag då jag är sårad och inte klarar att se honom. Ja, vi kan nog säga att jag med det har avslutat det. Min dotter frågar hela tiden om pappa och dessutom är hon väldigt krävande just nu. Jag är ledsen och förstörd och min dotter behöver mig nära 24/7, jag får inte en paus. Nu måste jag gå till påskfirandet och försöka hålla ihop. Har nån input i detta? Har någon tips på hur man kan klara vardagen bättre som ensam mamma utan att tappa det helt?
?glad? påsk😌
