Bebisen gillar inte mig?

Fast du får inte allt det jobbiga. Du var allt det nödvändiga, allt det livsviktiga för att din bebis ska känna sig trygg. Du får hålla handen eller lägga handen på ryggen när det är dags att sova, du får vara källan till mat, den varma och mättande mjölken som gör hela kroppen så slö att bebis somnar i din famn. Du får gråt, men gråt är också kommunikation. Du får inte ilska, du får en möjlighet att trösta, att hålla om, att visa att du förstår vad hon behöver. Du får möjlighet att bygga upp er relation med de allra livsviktigaste. 

Ditt barn kommer skratta åt allehanda saker genom livet. Allt från att någon säger ordet prutt till värdelösa videos på katter på youtube. Men det går inte att jämföra med tryggheten och bandet som skapats mellan er nu när hon är liten. 

Vänd på steken och se vad det är du egentligen får och vad hon egentligen ger dig. Ett skratt är tillfälligt. Du, kära mamma, får ju VÄRLDEN. ????

Ja alltså, jag har två barn till så föräldraskapet är inte nytt. Och varje barn är en unik individ. Jag bara reagerade eftersom båda de andra två barnen lett och skrattat med mig före alla andra. Eftersom jag är den som varit trygghet allra först och alltid. Denna lilla verkar tycka att jag är skittråkig😅 
Det kommer såklart ändra sig när hon blir äldre, det känns bara lite tungt att bära just nu. Kanske för att hon definitivt är min sista bebis? Jag älskar bebistiden, trots sömnbrist och smärta och allt. Jag går ju runt och vet att det här är sista gången jag upplever allt det här💓

Jag har också flera barn och alla är de olika, så är det 😌 och trots att man har flera ungar är det lätt att glömma bort hur viktig man faktiskt är. Vi alla vill nog kunna få våra små att le, speciellt om det varit så innan, men allt annat arbete du lägger ner betyder mer än så. Och det glömmer man lätt bort. 

Min yngsta är 2 nu. Hon är också min sista. Jag försöker tänka på det när tålamodet tryter eller dagarna känns långa. Det är ju trots allt sista gången jag gör allt det här, allt från blöjbyten till tidiga morgnar, gråt som aldrig slutar och kladdiga frukostar. Känslan är helt klart sötbitter.