Beskriv som snygg och snäll - Svårt att få kontakt med nya kvinnor - Jag har lärt mig

Hej

Med tiden har jag blivit mer tillbakalutad och mindre framåt i mitt sätt att vara. Det har fungerat bra, och jag har lärt mig mycket av den förändringen. Men jag är fortfarande nyfiken på en förklaring. Jag har några egna teorier, men väljer att inte nämna dem direkt ? det känns bättre att bara beskriva situationen och se om någon annans svar råkar stämma överens med mina tankar.

Jag är en 31-årig man. Genom åren har jag lagt märke till att kvinnor i åldern 20 till 30 ibland drar sig undan, vilket har gjort mig osäker. Under skolåren gick det upp och ner ? ibland uppfattades jag som attraktiv, andra gånger inte alls. Jag blev också retad av vissa tjejer, vilket fick mig att känna mig otillräcklig.

Som ung vuxen blev jag förvirrad över hur jag uppfattades ? ibland visade tjejer intresse, ibland blev det helt kallt. Eftersom jag själv är ganska tillbakadragen blev jag ännu mer osäker.

Med killar var det annorlunda. Jag är heterosexuell, men fokuserade mycket på vänskap och gruppsammanhang. Jag är generellt social, men blev försiktig i mötet med tjejer. Jag började tro att jag inte dög ? eller att jag till och med uppfattades som obehaglig. Så jag höll tillbaka.

Samtidigt märkte jag ibland att tjejer ändå tyckte jag var attraktiv. Jag började se ett mönster ? många tjejer verkar vilja bilda sig en uppfattning om min personlighet först, ibland genom att fråga gemensamma vänner eller bara känna av i sociala sammanhang. Oavsett tempo så landade det ofta i att jag uppfattades som attraktiv och intressant ? något jag fått bekräftat både i ord och handling. Det är alltså inte inbillning.

Jag har därför lärt mig att inte vara för framåt. Även när min avsikt bara är vänskap, som med män, så fungerar det bättre att vara försiktig. Åtminstone i Sverige, där folk i allmänhet är mer reserverade jämfört med till exempel USA eller Spanien.

För tydlighetens skull: jag är inte flörtig, jag raggar inte, jag är inte ute efter engångsförbindelser eller har ett löst kärleksliv. Jag söker vänskap, men även där kan det uppstå en ömsesidig attraktion. Jag misstolkar inte ? det är ofta tydligt uttryckt.

Syftet med denna tråd är inte att få råd, utan att få bekräftelse på mina teorier.

När jag träffar nya människor, exempelvis vid en fest eller sammankomst med gemensamma vänner, så hälsar jag kort, småpratar lite, men går vidare om det inte känns rätt i stunden. Vid nästa tillfälle blir hälsningen varmare, och därefter utvecklas det ofta till en mer avslappnad vänskap. Jag har beskrivits som snäll, ödmjuk, vänlig och ibland inbjudande. Jag har även fått komplimanger kring mitt utseende och min personlighet.

Hur såg det ut tidigare?

När jag var yngre och var mer framåt även mot tjejer, på samma sätt som jag är med killar, kunde det tolkas som flört ? vilket ofta ledde till att de drog sig undan. Med killar blev det däremot lätt att snabbt skapa kontakt och bygga vänskap.

Jag har alltså inga svårigheter i det sociala, men jag har lärt mig ett och annat om dynamiken i mötet med kvinnor.

Det är därför jag skriver här. Jag är nyfiken på att höra andras förklaringar, särskilt kvinnors perspektiv ? även om svaren förstås kan skilja sig åt.