Min tjejkompis har blivit så tråkig och jag stör ihjäl mig

Bestämmer du hur en 26-åring ska vara?
Bestämmer du vilka prioriteringar andra ska göra?
Bestämmer du vad som är tråkigt eller inte?  I det fallet verkar det vara du som är tråkig som inte låter andra göra vad de vill.

Liksom man vill bara säga och ruska om henne och säga: SER DU INTE ATT DU LEVER MED PRIORITERINGAR SOM EN FRÅNSKILD 3-BARNSMAMMA? SER DU INTE ATT ALLA ANDRA INKLUSIVE ÄLDRE NJUTER LITE AV SOL OCH VÄRME UTE OCH UMGÅS DAAAAGTID? 

Men nej nej, hon verkar helt nöja sig med att plocka i hemmet, städa åt andra, umgås med sin gamla mamma, jobba utanför hennes ord schema och göra matlådor. 

Liksom snälla gumman, våga ta ledigt en lördag och umgås med dina vänner. Inte BARA när det ska till bubbel sent på en fredagkväll utan även mitt på ljusa dagen och ta det som det kommer.

Men att ringa mig var/varannan dag och säga hur mycket hon älskar mig och att hon vill höra min röst och att hon saknar mig får tydligen bra.
Fattar om hon var 35 år, hade villa, två ungar, man och en masssaaaa fler vänner men Nej. 

När jag var 26 prioriterade jag också familjen mer och mer. Jag ville ägna så mycket tid som möjligt åt mina syskonbarn och mina mor- och farföräldrar så länge som jag hade chansen. Såhär åtta år senare är jag tacksam att jag gjorde det.

Sen kan jag ångra lite att jag jobbade så mycket obekväma tider, men det gav mycket betalt och just då kändes det värt det.

Om du känner dig bortprioriterad kan du väl förklara det för henne utan att anklaga henne.

Kan väl säga som såhär att om vi nu är så nära vänner och att hon säger sig älska mig och uppskatta mig så mycket så hade det inte vart fel med att själv få frågan någon gång om man spontant ska ut och ta en fika, gå på bio, ta en promenad etc. Eller att hon planerar en ledig helg utöver sitt ord schema och INTE bokar in sig på jobb ändå, utan istället frågar mig om vi ska ta en lunch och ta ett varv på stan eller vad som. 

Inte bara en sen fredagskväöl för att det är då hon har tid med en bubbel flaska och sen stop - inget mer. 
Det är väl snarare jag som tröttnat på att städ och praktiska åtaganden i sin lilla etta, samt jobb ska gå före allt annat vaaaarje dag. Sånt som egentligen bara hon skulle kunna göra i farten. 

Liksom det är inte farligt att lämna hemmet i två timmar med en maskin tvätt på i tvärttstugan. Hela livet behöver inte stanna upp bara för att man ska veckohandla eller bädda rent en säng. Man kan faktiskt hinna umgås med sin kompis eller prioritera det också trots att man har tänkt dammsuga idag.

Jag tycker hon ägnar sig åt vettiga saker. Att hon tar så många arbetspass, är det för att hon älskar sitt jobb eller sparar hon till något? Eller har hon svårt att säga Nej till chefen?

Att hon ägnar tid åt sin familj och hjälper sina farföräldrar är också bra. En dag är de gamla döda. Eller tror du att de utnyttjar henne? Att hon inte kan säga Nej?

Att hon vill ha snyggt hemma är ju också vettigt.

Sedan borde hon iofs kunna få tid att träffa sina vänner också. Du får helt enkelt förklara att du saknar att umgås mer henne.

Men du verkar rätt intoerant som bestämmar vad som "normalt" för en 26-åring att ägna sig åt. Om du läter märka att du tycker att hon blivit tråkig så undrar jag inte på om hon inte prioriterar dig.

Du verkar rätt jobbig. Hon är nöjd med att umgås kvällstid och behöver självklart prioritera städ och matlådor varje vecka. Om du skulle fråga henne om ni kunde ta en lunch på helgtid, skulle hon totalvägra eller vet hon inte ens att du vill ha detta? Att ställa några frågor som hon nekat pga andra åtaganden är inte svaret. Att umgås dagtid när är inget man kan kräva och de flesta jobbar dagtid så ingen brukar kunna anta att man kan umgås då. Jag som själv är mycket ledig dagtid kan inte direkt få mina vänner att släppa allt även om de slutar tidigt en dag då de har normala andra åtaganden. Varför hon vill eller behöver jobba mycket är inget vi kan spekulera om men låter knappast mer än andra. Man kan älska någon, sakna denne men ett vuxet liv ger inte alltid den typen av vänskap som du verkar vilja ha.

Hon kanske sparar för att kunna göra smarta investeringar för framtiden. Sen när hon sitter där och bjuder in till grillfest i sin villaträdgård är det kanske du som inte kan komma för du måste ta kvällspass på jobbet för att ha råd med ditt höga banklån. I hennes ålder la jag fullt fokus på att bädda för ett ekonomiskt tryggt liv som förälder längre fram. Jag jobbade ihop ett sparkapital mm. 

Man kan läsa dina inlägg precis som det står, att din kompis är trist. Men man kan också läsa det som att du närmar dig 30 och fortfarande inte är mogen nog att sätta fokus på långsiktig stabilitet i livet. 

Har du frågat din kompis varför hon jobbar så mycket eller lägger så mycket tid på familjen? Någon är kanske sjuk eller i behov av extra stöd just nu. Kanske mår din kompis inte bra av all stress och orkar inte med ditt tjat om att hitta på kul grejer. 

Om du bara är sur så fasa ut kontakten. Men om du är ledsen- berätta det. Säg att du saknar hur det var förr och fråga om det finns något du kan göra för att få tillbaka som det var då. 

Det kanske är så att du är betydligt mer sällskapssjuk än din kompis är. Jag är inte typen som gillar att hänga med kompisar hela dagarna om man inte gör något speciellt, dvs åker man iväg på en dagstur för att se en utställning över dagen är det en sak. Men jag har ingen lust att vara hemma hos mig eller kompisen en hel dag och hålla varandra sällskap utan att göra något särskilt. Jag har däremot såna kompisar som gärna umgås så och då brukar jag försöka planera in så att vi gör något som har en sluttid, tex eftermiddag/kväll då man har ett par timmar innan det är dags att gå och lägga sig, en lunch på stan där jag ska göra något annat efteråt. Jag blir helt slut av att ha sällskap över hela dagen och såna kompisar som jag vet kan komma före lunch för att stanna ända över middagen undviker jag gärna att stämma träff med dagtid om jag inte har något som gör att personen behöver gå hem efter ett par timmar utan att jag ska behöva be personen att gå för jag behöver vara ifred också.