Separationen blev en shitshow. Hur återhämtade ni er om ni upplevt detta?

Separationen kom plötsligt.
Från en dag till en annan fanns inga känslor kvar från hans håll. 

Jag har haft så otroligt svårt att ta till mig det, eller rättare sagt, att acceptera det. 
Hans barn, mina barn, oss.. jag gillade vår vardag.. 

Med mycket drama från omgivning som var upprörda och kasta skit- blev min respons att även jag flippa & kasta skit, saker har sagts, ord har lämnat våra munnar som jag inte tror att någon är speciellt stolt över. 

Det har gått så långt att man håller varandra blockerade & inte hörs. 

Vi bor i områdena mittemot varandra så jag ser honom dagligen, vi hälsar ens inte. Och mitt hjärta går sönder. Jag vill verkligen inte att det ska behöva vara på detta sätt. 

Jag känner så otroligt hatad och illa omtyckt av alla omkring honom, och främst honom. Vilket jag förstår med tanke på hur mitt sårade jag har hanterat detta. 

Jag har det jobbigt med mitt psyke pga mina diagnoser så jag vet att jag agerar i affekt och att det ofta biter mig själv i röven i efterhand. 

Har någon av er separerat på liknande sätt? Och vad hände senare med tiden när allt landat? Blev ni vänner? Blev ni ett par igen? Eller förblev ni fiender? 

Dela med er av era historier & peppa mig. Jag behöver inte dömas, jag dömer mig själv mer än tillräckligt. Tro mig.