Äntligen Plus!! (8+3)

Hej!

Eftersom detta är mitt första inlägg så känns en kort introduktion kanske lämpligt. Jag heter Sara. Är en god och glad 26-åring, född på Tjörn men bor nu strax utanför Göteborg. Har varit gift med min man (29) i snart tre år och har varit hus och hundägare i ungefär 1 1/2 år. Jobbar som lågstadielärare och på fritiden håller jag på med simning, skidåkning och trädgårdsarbete. 

Jag och min man har varit tillsammans sedan början av 2019 och bott tillsammans sen 2021. Vi har alltid velat ha barn, men eftersom jag pluggade på universitet och min man jobbade långa timmar (brandman) så bestämde vi oss för att vänta tills jag var klar och han hade kommit in i sitt jobb lite bättre. Att flytta till något större hade också varit en fördel då vi under den tiden bodde i en tvåa på 44 kvm i Majorna som vi hyrde i andra hand.

Hursomhelst så köpte vi under förra hösten ett jättefint hus strax utanför Gbg i ett mindre samhälle, två våningar, 5 rum varav 3 sovrum, och vi kände båda att det var dags att börja försöka. Har en syster som är 4 år äldre än mig och är gravid för den tredje gången nu och för henne har det gått enkelt, så jag förväntade mig samma sak. Men det var segt. Jag slutade med p-piller och höll noggrann koll på min menscykel och vi passade på när jag var som mest fertil. Vi har alltid ätit bra och varit aktiva men vi var ännu mer noggranna nu. Efter över ett år utan framgång så kontaktade jag en gynekolog och gjorde en undersökning och min man gjorde samma på en fertilitetsklinik. De kunde inte hitta något fel på oss och uppmanade oss att ha tålamod. Vi försökte att hålla uppe modet och peppa varandra, och bestämde oss för att boka en resa för att komma bort lite, så i mars åkte vi till turkiet i två veckor och det måste ha gjort tricket. Bara ett par veckor efter att vi kom hem började jag känna mig smått sjuk och ovanligt trött. Tänkte att det kunde ha varit något jag hade ätit eller något som gick på skolan jag jobbar på, men när min mens uteblivit köpte jag ett test och PLUS!!!! ÄNTLIGEN!!! 

Bokade tid hos vårdcentralen samma vecka och fick det konfirmerat. Och jag kände sån otrolig lättnad men samtidigt lite oro. Hade druckit och tagit någon enstaka cigg på semestern och oroade mig för barnet, men efter ett snabbt ultraljud kunde barnmorskan lugna mig, allt såg bra ut. 

Nu undrar jag om någon annan är i en liknande situation, alternativt en förälder som kan ge en smått ängslig gravid lite tips? Har redan gått in i bebisbubblan och köpt en hel drös med bebis-saker. 

Tacksam för svar!! // Sara