Kan ens personlighet och egenskaper förändras??

Femfaktormodellen är den modell över våra personlighetsdrag som är bäst belagd med forskning hittills.
Anders Hansen pratar också om den i sina program.
Dessa drag har vi alla i mer eller mindre utsträckning och de kan till viss del variera men inte jättemycket, det är väl därför forskningen håller för att man har visat på stabilitet i dessa drag till stor del.

Du kan läsa mer här, en del är rätt riktat mot HR eftersom det kan utgöra bas för rekrytering men sök gärna vidare själv:

Vad är Femfaktorteorin (Big-5)? | Thomas.co

Femfaktormodellen (Big five) - Företagshjärtat

Intressant läsning. Har även själv gjort en del personlighetstest i rekryteringssammanhang genom åren. Jag hittar dock ingenting om mer oroväckande egenskaper men antar att då får man kolla studier som gjorts i helt andra sammanhang (kriminalvården, vårdenkäter).

En 16-åring är ju långt ifrån färdigutvecklad i hjärnan, och är i en ålder då hela hjärnan är under en ganska omfattande ombyggnation. Så självklart kommer man att förändras efter den åldern och säkert även senare under livet. 

Skulle vara mer förvånande om en person var som en 16-åring hela livet, då skulle det ju verkligen tyda på att nåt är fel. 

Ja det är intressant. 
Och särskilt som det finns en hel radda verktyg som används vid rekrytering som inte är belagda med forskning alls. Dvs det finns inget samband mellan resultatet och vilket slags utfall/förmåga/kapacitet hen kommer att ha som medarbetare sedan. Mer eller mindre förstås och självklart kan olika slags begåvningstester ändå tyda på viss förmåga till logiskt tänkande, snabba beslut etc. Men en del är riktig mumbo jumbo.

Du kan säkert hitta forskning där man utifrån dokumentation inom tex kriminalvården kan lägre eller högre förekomst av vissa av dessa traits/drag som beskrivs i big five.

Absolut, ger inte så mycket för såna tester i rekryteringssammanhang, men har man problem i ett team så kan det i vissa fall gå att hitta lite bakomliggande orsaker pga personligheterna.  

Får leta vidare efter forskning på just sämre egenskaper.

Min bror var långt ifrån guds bästa barn när han var i tonåren. Hur han hamnade snett från början är en annan historia, men det var yttre omständigheter och hade inget med uppfostran att göra, vi är 4 syskon och han hamnade i fel umgänge i högstadiet. 

Han gjorde så mycket dumt när han var 15-22 år. Slagsmål, fyllor, stöld, skulder, olaga hot mot en tjej han dejtade mm. 

När han fyllde 22 år var det som att nåt "klickade". Han bad om hjälp från våra föräldrar att komma till rätta med sitt liv och satte upp mål som han ville nå innan han fyllde 30 år. Om han inte nådde dessa mål så skulle han ta livet av sig sa han. Våra föräldrar var tydliga med att det var sista gången de ställde upp för honom. Han flyttade hem och fick bo hemma gratis mot att han följde mål och krav som sattes upp.

Han lyckades med nästan alla mål innan han fyllde 28 år och det sista när han var 31 år. Han blev nykter. Han läste upp sina gymnasiebetyg och kom in på universitet. Under studietiden skaffade han sig ett jobb nattetid (beredskapsjour så han sov delar av passet). Blev skuldfri och senare anmärkningsfri.

Vilken solskenshistoria. Så bra att han lyckades ta tag i sitt liv och "byta väg". Då kanske min gamla plågoande också gjort det, även om jag aldrig kommer få insikt i det. 

Klart folk kan mogna.

Kommer jag ihåg rätt kallas det "antisocial personlighetsstörning" och det växer bort hos de flesta i runt 25-årsåldern när hjärnan mognat klart.

De som det inte växer bort ur är de som riskerar att bli livstidskriminella.

Grovt förklarat och förenklat.

Det är ju bara att titta på de som ägnade sig åt kriminella saker på ens högstadieskola. Hur många av dem gör fortfarande det 10-20-30 år senare?

En av dem från min högstadieskola för en miljon åar sedan (ungefär) är idag frikyrkopastor. Hyfsat oväntat.

Min fru jobbar inom psykiatrin. De verkar skilja mellan behandlingsbara psykiska sjukdomar som depression, psykos, neuroser med mera - och å andra sidan personlighetsstörningar.

Störningarna är inte sjukdomar egentligen, utan just en annan läggning som man ofta haft hela livet. Man kan nog lära sig handskas med det, inte agera på det, men det går inte att "bota".

När en domstol dömer en mördare görs en psykiatrisk utredning. Om man anser att personen är psykiskt sjuk kan hen dömas till psykisk slutenvård. De som gjort uppenbart sjuka saker men inte döms till vård utan fängelse, de bedöms sannolikt ha störd personlighet.

Nästan alla mina gamla vänner (80% cirka) är helt annorlunda nu än de var för 20 år sedan. De flesta till det sämre.

De var sociala, skrattade massor, roliga, framåt och charmiga. Nu är de klagande, bittra och mörka. Deras personligheter är verkligen helt annorlunda. 

Tack och lov inte alla men de flesta. 

Ja, människor är föränderliga. Med det sagt så är det vettigt att undvika människor som uppvisar/ uppvisat våldsamt beteende.

De flesta förändras ju mycket när de växer upp. Jag hade vänner som levde destruktivt då men som idag lever normala och framgångsrika liv. 

Fast det beteende som du beskriver kan tyda på en personlighetsstörning. Det är en sak att göra misstag som ung men att hota ett ex med vapen och stalka henne i flera månader är ju en annan kategori. 

När jag lämnade mitt våldsamma ex fick jag veta att han hade haft problem med aggressivitet hela livet. Hans familj hade undanhållit det från mig eftersom de tänkte att jag skulle ta hand om honom så att de slapp. 

Jag träffade honom i 30-årsåldern, han höll sig lugn i två år men när jag blev gravid fick jag se hans verkliga jag. Jag lämnade honom förstås men han har fortsatt stalka mig i tio års tid nu. 

Han har träffat kvinnor efter mig och de har fått samma behandling fast ännu värre. 

De flesta kvinnor som råkar ut för en våldsam man gör det bara en gång i livet, enligt en undersökning från BRÅ som jag läste för ett tag sedan (det gäller även mig), men våldsamma män upprepar sitt beteende i nya relationer. 

Det är möjligt att ditt ex har förändrats, man får ju verkligen hoppas det, men vissa beteenden tyder på mer än destruktiva ungdomsår.