Min man ville ha abort, ångrar mig enormt

Vad vill du ha hjälp med? Ser ingen fråga.

Ville nog mest få ut mig ångesten och förstå om man kan gå över detta och fungera som par efteråt? Eller kommer det att knäcka vår relation? Någon med liknande erfarenhet? 

Nej du kommer alltid avsky honom. Tyvärr.

Fy vad elakt 

Jag tror inte att du alltid kommer hata honom, men jag tror att du måste ändra din syn på vad det var som hände. Till att börja med blev du oplanerat gravid, alltså ingenting som han eller du trodde var möjligt eller kanske ens ville. Det finns redan större barn med i bilden. Nu vet jag inte hur gamla dessa är, men i ingen ålder är det okej att förlora sin mamma. Få barn kommer ur en sådan sak helskinnade. Du behöver fokusera på de barn du har. Risken för din hälsa och överlevnad är låg, 50% är ingenting. Ibland blir livet inte alltid som man vill, ibland är det hårt och mörkt och riktigt helvetiskt. Men jag tror absolut att du kan förlåta när du tänker riktigt noga på vad du, och dina barn, hade kunnat förlora. 

Tack för dina ord. Det är vad jag behövde höra. Barnen  är mellan 15 och 19 och bor heltid hos oss, så visst skulle det bli hemskt för dem om jag går bort. Så sunda ord du säger, tack 

Jag är glad att de nådde dig som jag önskade. Min väninna förlorade sin mamma när vi var 16 år gamla. Cancer. Jag har sett den mörkaste sida av vad det kan innebära för ett barn i en redan mycket känslig ålder. Jag hoppas att sorgen du bär med dig just nu lättar, att du får utrymme att känna alla känslor du behöver, och sedan ändå se tacksamhet och glädje i allt du har. Din man agerade inte av illvilja, utan av rädsla för att förlora dig. Känn sorg för det som inte blev, men hata inte 💐

Tack, fick lite tårar av din kommentar

Jag tror inte du hatar din man. Jag tror du hatar beslutet du tvingades ta, och din hjärna skyller det på din man.
I sammanhanget låter det som det enda vettiga beslutet.
Tänk om han skulle fått dig att behålla barnet och du skulle dött. Du hade inte lidit, men han och era övriga barn skulle mått dåligt resten av livet.

Han kunde inge göra annat än att uttrycka sin åsikt, vilket var att få högre än 50% chans att behålla dig och att era barn skulle få behålla sin mamma.
Du hatar honom för att han ville garantera dig ett fortsatt liv och säkerställa att era barn fick ha sin mamma. Säkert var han även en smula egoistisk och ville inte förlora dig.

Beslutet fattades även av dig (i slutändan var det 100% ditt beslut) och det kan hända att du hatar dig själv också, det vet jag inte. Din hjärna hade inte mycket tid att tänka, men ofta mobiliseras magiska krafter och hjärnan fattar rätt beslut under stress.
Det finns ingen att hata, bara en tråkig händelsekedja som går att jobba sig igenom.

Det är ok att ha ångest över aborten. Försök ändå att inte låta ångesten förmörka känslorna för din man, som hellre ville ha dig kvar än det liv ingen av er kände.

Din man har rätt. Pensionär med en 15åring hemma, han är för gammal och med risk att bli ensam dessutom med det.

Det låter som att ni var i en väldigt jobbig sits och jag förstår verkligen att han inte ville riskera ditt liv. Jag tror också att du hatar att beslutet behövde tas, att du var i en hemskt jobbig situation och att det kort och gott bara sög. Har du fungerat på att prata med någon professionell för att reda ut dina känslor kring det här? Fick du nån kontakt iom aborten?